tisdag 20 augusti 2013

Sista kvällen i saltvatten

Här kommer en sista saltvattens hälsning för den här sommaren :-) 
Sista natten tillbringar vi i Rörös gästhamn strax innan Göteborg. Imorgon är det kanal tillbaka till Vänersborg som gäller. 
Det är dubbla känslor....mest längtar vi efter se stora barnen som inte ville med ut , resten kan kvitta! :-) 

Igår var det ju väldigt mycket fokus på mig i bloggen och jag måste bara knyta ihop det lite....
Först och främst tack för uppmuntran jag fått :-) 
Självklart har jag jobbat hårt i kropp och knopp, men vill man något tillräckligt mycket så kämpar man hårt! 
Min pappa som tyvärr inte får uppleva våra segeläventyr sa alltid att jag var envis som en j-la åsna "- men det är också det som tar dig framåt i livet!". Ja det är nog faktiskt så....men!!!!
Jag hade inte varit där jag är nu, idag, då jag inte bara seglat med 1-2 meter höga vågor på sidan samtidigt som seglet pressats ner av vinden och jag dessutom styrt....om det inte hade varit för min fantastiske, lugna och mycket pedagogiska make. 
Min bror ringde mig ikväll och berättade hur stolt han var över mig....tack lillebrorsan :-) 
.....i nästa andetag säger han att han beundrar Svante....."- jag hade aldrig tagit med dig ut på en segelbåt!" Hahaha....så sant! Kanske inte jag heller.... Men Svante gjorde det och orkade det och står ut med mig!  Och här är vi nu, idag, efter knappt 3 veckor ute till havs och jag sa till Svante i eftermiddags;"- det känns inte jobbigt med vågorna och vinden längre, det känns som hon ( vår svarta pärla)  dansar fram på vågorna i vinden!" 
-" om du visste hur skönt det är att höra dig säga det!", svarade Svante. 
Jag har inte alls lust att åka hem nu mer än till barnen, jag vill segla mer, nu, mycket mer!! Det är nu det börjar! Var dag på havet är nu fylld av skräckblandad förtjusning inför vad dagens utmaning kommer bli! :-) En skön känsla. 
Dagen har nu avslutats med en dusch!  Så skönt och äntligen! Tredje gången under dessa veckor för mig och andra för Svante. Ofräscht kan tyckas men vi har klarat oss med havet, tvål och schampo ;-) Visserligen har mitt hår varit som svinto och jag har sett ut som ett troll på morgnarna...men vad spelar det för roll att inte håret ligger i snygg frisyr, sminket inte varit på på flera veckor, "kråksparkarna" vid ögonen blivit mer markanta med solbrännan och de små gråa leker fritt bland massa andra färger i håret, när känslan inombords är så enormt tillfreds??? Det här är jag och min skäggiga man så som vi älskar varandra som mest och i total harmoni med oss själva och varandra ( med båt, vind och hav till slut...)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar