tisdag 25 februari 2014

Det där med att förändra det vi kan...

" Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
   Mod att förändra det jag kan och
   Förstånd att inse skillnaden"



Detta kan inte sägas tillräckligt ofta. Dessa ord kan ge styrka på många sätt för alla människor, det är jag säker på!

När jag för ca 2 veckor sedan fick besked om att min remiss skickades till Spine Center i Göteborg som jag hade önskat, ja då kändes det som en enorm vinst. Snart skulle jag få träffa en ortoped för min nacke och kanske börja se ett slut på det här tablettlivet i dimma och smärta…..
Men…..alltid dessa men…..När jag ringde idag för att höra hur lång tid det tar ungefär att få komma på ett första besök så var svaret; " drygt 3 månader"……
Det är inte sant….det känns som det ända vi har gjort är att vänta på att få ett lite mer aktivt liv med mer glädje och mindre smärta sedan i början av förra sommaren.
Första känslan var att nu skiter jag i detta….jag kryper ner under täcket och går upp när jag fått en tid! Orka hålla på att vara glad, drömma och längta när varje dag är en enda stor kamp som aldrig tar slut…..

MEN….ytterligare ett men……solen skiner ute idag, det känns som vår i luften och jag måste säga att det påverkar mig väldigt positivt.
Jag satte mig på yogamattan i solen som strålade in genom altandörren i vardagsrummet, andades djupa andetag en stund och mediterade ca 10 minuter efter det. Sen kände jag en enorm "krigare" vakna till liv inom mig. Nä ta mig tusan, det här tänker jag inte bara finna mig i utan att ha undersökt om det finns några alternativ!!! Visst finns det många som gått med värk längre och är sämre men jag kan bara utgå från mig själv och jag måste tar reda på alla mina alternativ. 3 månader är visserligen mindre än 10 månader ( vilket är väntetiden till ortopeden här på NÄL) men 3 månader är länge när jag konstant blivit sämre senaste 10 månaderna och varje dag är en kamp.
"Ge mig mod att förändra det jag kan".
Jag googlade väntetider i landet och såg att dessa var väldigt varierande. Jag har varit helt inne på att komma till Spine Center så jag funderade aldrig på att det kunde ta längre tid än någon månad…..Naivt, ja kanske….eller ett hopp som höll mig uppe…?
Jag var nu tvungen att ta reda på mina möjligheter att ändra mitt "fria vårdval" så jag ringde fritt vårdval och vårdgaranti avdelningen och frågade. Jag fick då information om att om jag istället åberopade vårdgaranti så skulle jag få komma till Spenshult där de har specialistläkare och utför operationer med. Jaha…å väntetiden dit?? "Man brukar få en tid ca 1-11/2 månad efter det att de fått remissen" 
Taget!!! Jag hade ju hört talas om Spenshult endel eftersom min svärfar opererade sitt knä där förra året och han var jätte nöjd, så varför inte???

Ibland är jag glad att den där krigaren bestämmer sig för att vakna inom mig :-)
Dessutom så finns det två viktiga män ( visserligen bara en i livet) för mig, vars röster jag kunde höra efter samtalet med Spine Center. "Ge inte upp Sanna! Du måste kämpa för det är ingen annan som gör det åt dig" Min älskade man och min saknade pappa <3

Tror vi alla har en liten krigare inom oss. Men jag kan varmt rekommendera djup andning och medtitation för att väcka den ;-)

onsdag 19 februari 2014

Vad vore livet utan våra drömmar…...


När livet är tufft vad är det som håller dig uppe då? Vad är det som får dig att längta och ändå kliva upp ur sängen?
Det är säkert olika….men största delen av oss skulle nog svara drömmar vi har av olika slag.
Jag vet att jag själv när jag som just nu har dagar med galet mycket värk, där inget funkar och tårarna rinner för det finns liksom inget slut på smärtan….jag vet att jag då när jag tycker att det får räcka, och att den där avgrunden inte får komma i kapp mig, flyttar mina tankar till mina drömmar :-) Då kan jag stanna upp i smärtan, låta tårarna trilla samtidigt  som ett lugn kommer in i kroppen, sprider sig i hela mig upp till huvud och mun som ler. Jag blundar och förflyttar mig bort…..På båten, vår Black Pearl…..oftast hamnar jag i att vi till en början befinner oss mitt i en storm som vi, Svante och jag tar os igenom med gemensamma krafter….den är jättetuff, det blir märken och bulor…..för att i nästa sekvens se hur vi befinner oss i stilla blågrönt vatten med delfiner som hoppar vid sidan om båten……



Ibland kommer inte drömmarna av sig själv när allt är tufft och då kan man behöva hjälpa dem på traven. Jag brukar sätta jag mig och mediterar med lugn musik i bakgrunden. Jag väljer då oftast en meditation där jag behöver göra något….som ex pulsmeditation där jag måste känna min puls hela tiden och tänka "dunk-sat, dunk- nam" samtidigt som jag tar långa djupa andetag. Då måste jag verkligen koncentrera mig på pulsen och de jobbiga tankarna trycks undan och sedan är det lätt att drömma sig bort. Det finns många andra som har samma effekt på mig, men jag måste verkligen göra något som tar min koncentration helt. 

Men mitt i allt det här drömandet som vi håller på med så kan jag ändå inte låta bli att undra varför inte fler gör verklighet av sina drömmar? Varför fortsätter de att vara bara drömmar? Varför inte göra det till en plan? För hur många drömmer om "ekorrhjulet" som de flesta av oss lever i idag?? Tror det går att räkna dem på en hand……Om något kan få dig att må så bra bara i tanken, tänk då hur bra du skulle kunna må om du upplevde det!
Sen är det klart att vissa drömmar kanske behöver modifieras lite för att kunna genomföras men även det är ta mig tusan bättre än inte göra något åt det alls!!
Längre tillbaka i mitt liv så har drömmar visst hjälpt mig genom svåra stunder men jag kan säga att det är ändå lättare idag att ta till dem när jag vet att vi planerar för den här drömmen och att jag har en man som ser möjligheter oavsett hur många vinklingar jag lägger fram om hur mitt mående kan vara ett hinder….han ser dem inte, eller rättare sagt så ser han vägar att ta sig över alla de hinder jag lägger fram. Så ytterligare en dag till med smärta är också en dag närmare målet och vår dröm som ska bli vår verklighet <3

Här kommer några kloka ord från kloka män angående drömmar….läs och fundera

Alla våra drömmar kan uppfyllas om vi har modet att uppfylla dem - ( Walt Disney)

Jag undrade alltid varför inte någon gjorde något åt det; tills jag insåg att jag var någon...

Den enda som hindrar dig från att uppfylla din dröm är du…… (Tom Bradley)




fredag 7 februari 2014

Coccos är redo för äventyr!


Nu kan vi segala vart vi vill i Europa i sommar och Coccos kan följa med :-) Troligtvis blir det "bara" till Danmark i år men ändå….Vi har nu fixat pass och rabiesvaccination till Coccos så nu är det klart oavsett vad vi sedan bestämmer oss för att segla.

Coccos var jätteduktig och det var hur enkelt som helst och snabbt gick det med.
Nöjd och trött av alla intryck så gick hon direkt och lade sig på sin plats.

Vi önskar er alla en riktigt skön fredag!


onsdag 5 februari 2014

Vi tar det lugnt och ändå ramlar nya äventyr in i vårt liv

Sista veckan har vi tagit det väldigt lugnt. Svante har varit långledig och jag har haft otroligt mycket värk och därav fått nya mediciner som "slår" ut mig endel så jag inte orkar så mycket men det är i alla fall något bättre med värken. Vi har fortsatt att pussla :-) Pusslet av vår båt är klar och vi gav oss direkt i kast med ett 1500 bitars pussel med ett stort segelfartyg. Hela familjen har varit engagerad i detta pussel som numera ligger på köksbordet så alla kan pussla när de vill…..och de vill vi! Det har varit underbart att se våra stora grabbar (17 och 19 år) fastna vid pusslet i flera timmar istället för datorn!!! Det blir helt klart mer pussel här fram över ;-)

Vi funderar även på att åka ner en sväng till båtmässan senare i veckan. Inte för att titta på båtar, för vi har vår älskade båt som vi är nöjda med, utan mer för att lyssna på några av föredragen av långseglare och kanske skapa lite kontakter där och få tips.

Idag så fick jag en spännande förfrågan…..Att få en utbildning som är en slags vidare utbildning på den Medicinska Yogan, kan man nästan säga och att efter jag fått den göra en studie på barn och ungdomar om hur detta som då heter mimy kan hjälpa dem i deras psykiska mående. Jag mailade Göran Boll, grundaren till MediYogan, i början av veckan och sa att jag hade funderingar att göra någon liten studie eller skriva min D-uppsatts om något med MediYogan och ungdomar och undrade om de hade några tankar och ideér kring det. Han hade sedan vidarbefodrat det mailet till Sara Emilionie som har skapat Mimy som då är en blandning av Mindfullness och Medicinsk Yoga. Hon ringde upp mig idag och gav mig erbjudandet och var alldeles eld och lågor :-) Hon hade varit på den stora konferensen Andningens dag som medarrangör och den 3/2 nu så var hon med på Tv 4 nyhetsmorgon och pratade om hur viktigt det är att andas rätt. Jättekul att hon hörde av sig till mig. Nu ska jag se vad jag orkar och vad det innebär men jag är klart nyfiken på detta lilla äventyr :-) Vill du veta mer så kika på min blogg på Hälsa & Fitness.
Nu ska jag smälta dag och slänga upp fötterna i soffan och hoppas på att min jobbande make hinner komma hem innan jag har somnat <3
Jag vet att det är lite klyschigt, men en dag som denna så känns det rätt okej…..
Carpe Diem!