torsdag 28 november 2013

Inte lätt

.....att vara löptik i familjen Lohm/ Hallonstens knasiga hem!! :-) 
Vaddå köpa dyra löpbyxor till coccos när det finns snygga prickiga Mimmi Pigg trosor billigt i trepack på H&M!!! Klippa ett litet hål för svansen och ett trosskydd! 
Så här snygg blir man då! 
Bara fantasin som sätter gränser ;-) 
Men allvarligt talat så säger jag som smålänning, att det är löjligt dyrt med sådana specialsaker till hundar... Nu har vi tre par att byta mellan och tvätta för även av de dyra behöver man mer än ett par så man kan tvätta emellan.
Ingen som känner någon snygg och okastrerad lagottohane? ;-) Hade varit mysigt med valpar....någon gång inom snar framtid så får det nog bli det. 

onsdag 27 november 2013

Här är det...mitt egna lilla kvällsäventyr!


Livet har lärt mig en sak och sedan jag träffade Svante då har jag blivit ännu mer övertygad om att det är så.....
Kärleken övervinner allt <3 
När morfar gav upp att leva efter det att mormor gick bort för ungefär 6 månader sedan och att även han tog sina sista andetag för två veckor sedan så kom det till mig så starkt!! Det är ju den tatueringen jag ska ha!!!!
" Amor vincit omnia" och ikväll satt den...två dagar innan morfars begravning...2 veckor innan Svantes och min 1 åriga bröllopsdag <3 
Känner mig så full av kärlek och övertygad om att vi i vår lilla tokiga familj klarar det mesta tillsammans med all kärlek som finns här! 
Inga bra bilder här på tatueringen men den är mest röd och svullen nu ändå ( lite svårt ta kort själv med...) 

Tänk vad mycket ett litet leende kan göra…..

Att möta Svante på bron på vägen hem en dag och han viftar, ler och sen en varm kram, det kan vända en skitdag till en riktigt bra dag på ett litet kick….
Att få komma in och jobba några timmar nu när jag varit sjukskriven och få välbekanta leenden om så för bara en kort stund, gör att det känns mycket lättare……

Att le är helt klart underskattat!! Jag tror inte alltid vi tänker på hur mycket det faktiskt kan betyda för en annan människa att få ett leende av oss…inte heller vad det faktiskt betyder för oss själva att ge ett…..


En ganska ny studie som är gjord vid Universitet i Kansas visar att i vissa fall kan ett leende till och med minska stress och få oss att må bättre.
Visste du att du faktiskt kan lura din hjärna och kropp att må bättre genom att le! Dessutom kommer den du ler åt också att må bättre. Så enkelt och ändå gör vi det alldeles för sällan. Ibland utmanar jag mig själv när jag har en tung dag….då kan jag få för mig att jag ska le åt alla människor jag möter som går ensamma. Att se exempelvis en gammal människa skina upp och se överlycklig av mitt lilla leende och "hej" gör faktiskt att saker och ting känns lite bättre. En go känsla i magen infinner sig liksom….
En doktor Ulf Dimberg som forskar om ansiktsuttryck vid Uppsala Universitet har bevisat att leenden faktiskt "smittar av sig". Det bästa är att det inte bara smittar av sig till andra….det smittar av sig till oss själva också! Ler du för att du är glad? Eller är du glad för att du ler? Troligtvis båda delarna….Visst är det intressant hur något som ändå är så självklart för oss faktiskt betyder så mycket både för oss själva och andra. Det bästa är att vi kan ju faktiskt påverka det själva!!

Efter att ha sett min snygga badvakt till make på bron inne på Vattenpalatset i dess "tropiska klimat" så ska jag nu lägga mig en stund på soffan med ett leende på läpparna…..sen har jag ett litet äventyr på gång ;-)

Här får ni några "leende ordspråk" på vägen!
Le mot världen så ler världen mot dig <3


Ännu har ingen lyckats hitta, 
en bot mot denna smitta.
Välkommen till ett liv som glädjespridare, 
med ett leende för du glädjen vidare.

Det svåraste man kan göra är att le när man är sjuk, lider av smärta eller är deprimerad.
Men det är ett kostnadsfritt recept på en ny början och återhämtande.


Ett leende sker i ett ögonblick, men minnet av det kan finnas kvar en livstid.




måndag 25 november 2013

Visst är kylan vacker….men….och så en tv serie på gång om om långsegling!!

…..jag säger som Svante brukar säga: jag tycker inte om att frysa! Det är på sitt sätt skönt med kylan som biter, den klara luften när solen strålar från klar blåhimmel i november och att när mörkret kommer så är det mysigt krypa in och tända ljus…

Men det blir ju mörkt på andra sidan jordklotet också mer eller mindre olika säsonger och jag ( vet att Svante håller med mig) måste säga att jag absolut föredrar sol från klar blåhimmel och värme! Slippa massa kläder. Jag längtar till garderoben krympt till båtens utrymme och de flesta dagarna på året inte kräver särskilt mycket tyg på kroppen…..längtar till solen blekt våra hår och mina små grå får kika fram lite extra ;-) och solen gjort avtryck i våra solbrända ansikten med "kråksparkar" vid ögonen……längtar……


Istället tänder jag några ljus och kryper jag upp i soffan och drömmer mig bort igen…japp igen….innan idag så var det till ett annat varmt ställe med annat mål….Yogaresa till Grekland med Malin Berghagen…det hade inte suttit fel till våren….lika bra fortsätta drömma, för vem vet plötsligt kanske det slår igenom ;-) ……sen kan man ju om man vill tillräckligt mycket, försöka göra något åt drömmen…
En trisslott kanske ;-)

Jag läste till min glädje idag att det ska göras tv program om långsegling! Harald Treutiger ska göra en tv serie om atlantsegling!! Var inne och läste om det och tittade på bilder från tävlingen som programmet handlar om. Den går från Gran Canaria och sedan 2800 NM över Atlanten till Västindien och Rodney BayLäs mer här: http://ewaluvan.se/harald-treutiger-gor-tv-serie-om-atlantsegling/#.UozmaRof1OM.facebook
Hoppas de sänder det snart! Vi vill med!!

Ha en skön kväll, själv ska jag nog krypa ner strax och fortsätta drömma medans Svante befinner sig på ett varmare och blötare ställe än jag…typ Vattenpalatset :-)


söndag 24 november 2013

Svantes härligt, tokiga inredningsidéer!


....de som gör livet på fastlandet både roligare och mer spännande och sällan tråkigt :-)
Jag vet inte hur många gånger jag sagt:"- men så kan man väl inte göra?" " det där går väl inte?" Och lika många gånger har Svante svarat:"- säger vem?" och varför inte?" Samma antal gånger har det slutat med att jag stått med ett leende på läpparna och en stolt känsla över min fantastiska man och det han åstadkommit. Har aldrig behövt säga " va var det jag sa". Är fascinerad över hans fantasi och förmåga att genomföra det som världen enklaste sak.

Här är några av de saker han gjort! 
Inrett bastu i en gammal rivfärdig "byscha" med brygga och en båtför såklart! 

Köksbänken som ni sett innan med luckor gjorda av en gammal dörr delad i tre delar och hasp som stängningsanordning. 

På den kaklade diskbänken blev det även en liten, liten "brunn" som vattnet från disken kan rinna ner i :-)

En bom från en segelbåt hängandes nedanför taket med små hängen att hänga vinflaskor i om vi vill. 

Jag fick en garderob in i väggen med en spegel som dörr i sovrummet. Stängs med en liten fönsterhasp uppe i hörnet.

Vi behövde ett rum till när vi flyttade ihop. Noah som är yngst fick ett spännande kryp in! En liten skrubb som varit skafferi långt tillbaka men vi använt som linneförråd.
Men det var ju lite litet så då byggde Svante ut som en låda ut i trapphuset, perfekt längd för hans säng. Som ett litet loft.
Noah är jättenöjd. Blev ett litet fönster med vid hans säng så han kan spana ner på oss i trappan. Detta var några av alla Svantes underbara idéer. Svårt visa exempelvis Noahs rum ordentligt men rakt nedanför hans lilla fönster är det öppet ner i trappan. 
Själv har jag börjat öppna sinnet för annorlunda idéer allt mer....jag började förra sommaren med en annorlunda plantering....i en gammal byrå :-) 
Ha en fortsatt skön söndagkväll! 

lördag 23 november 2013

Äventyr i köket

Jag är som jag tidigare nämnt ingen som älskar att stå i köket precis och när jag gör det vill jag det ska gå fort :-) sen ska det helst vara nyttigt också.....
Svante däremot gillar att laga mat och är duktig på det...ser så enkelt ut. Hm...
Vi har ju börjat äta mer mat enligt Paleo och Raw Food tänket, detta för att vi tror det är bra för våra kroppar och vi känner att vi mår bra av det. Framför allt upplever jag väldigt tydligt att min mage inte alls blir glad om jag äter vetemjöl samt att socker tror vi är roten till mycket ont...därmed inte sagt att vi aldrig äter det eller har förbud mot något. Däremot provar vi gärna att hitta alternativ som går oss att må bättre, framför allt om det är lika gott eller kanske till och med godare :-) det gör att det blir ett äventyr i köket att upptäcka nya saker som njutnings alternativ. 
Idag bestämde jag mig för att prova att göra lussekatter enligt Paleo, utan vitt socker, jäst och vetemjöl. Jag hittade receptet på bloggen Under vårt tak som har massa bra Paleorecept. 
Svante och jag tyckte de var minst lika goda som originalet! 
Han gillar dock inte saffran så mycket så när jag gör fler kommer jag prova att göra några med kardemumma istället som de tipsade om hos Under vårt tak. 
Här är receptet på ca 12-15 st:
6 ägg
3 msk kokossocker
1/2 dl kokosmjölk
1 dl kokosmjöl
1 dl smält kokosolja
1-2 tsk kardemumma el 1 pkt saffran
2 tsk bakpulver
4 msk psyllium
1 ägg + russin 
Sätt ugnen på 175 grader. Smält kokosolja. Vispa ägg och kokossocker pösigt i en bunke. Tillsätt den smälta kokosoljan och kokosmjölken. Blanda de torra ingredienserna och vispa ner dem i bunken. Vispa till deg och låt svälla ca 5 min. Rulla och forma lussekatter. OBS! Du behöver bearbeta varje bit i händerna ordentligt innan du rullar katter, annars spricker den lätt. Degen är något skör. Lägg på bakplåtspapper på plåt. Sätt i russin och pensla med uppvispat ägg. Grädda mitt i ugnen ca 20 min, något kortare om varmluft. De ska få fin färg.
Prova vet jag! Din mage kommer tacka dig ;-) 
Nu ska vi värma oss med en bastu innan det är dags för lite Leksand hockey! 
Vi önskar er en skön lördagkväll! 
Sanna & Svante 

måndag 18 november 2013

Energipåfyllning på skilda håll idag....

Svante har ett kvällspass på jobbet och fick skönt nog börja först klockan 14 idag så han fick en skön, lugn förmiddag hemma. Sen är det ju krig ikväll!! ;-) Leksand möter Växjö Lakers! Stackars Svante missar matchen eftersom han jobbar men han pratade om att ta på sig den knasiga Leksands raggsocken jag stickat :-D ( mitt livs första raggsocka egenhändigt gjord...lärt mig via youtube, men hälen lyckades jag få ut och in..haha...så nu får jag försöka göra samma fel på den andra...) När han premiärprovade den i lördags så vann ju Leksand...tror dock det kan se lite knasigt med en raggsocka på badvakten :-)
Själv får jag är jag i Växjö och får äran att se matchen med min mamma och lillebror. 
I eftermiddags när jag kom med tåget så möttes jag av min bästa vän Ida och hennes lille son Malte. Vi gick och fikade och då dök även hennes äldsta dotter Linn upp. Vi hade en jättemysig stund och sedan blev det även lite shopping av tomtekläder till Malte. Han satt i vagnen och provade snällt det vi föreslog :-)

Vänner och familj är fantastiska energipåfyllningar! Känner mig fantastiskt lyckligt lottad som har underbara människor runt mig var jag än befinner mig <3
Ha en skön måndagkväll! 

fredag 15 november 2013

Hoppfull fredag!

Efter att pussat på min man i förbifarten på hans jobb och haft en stund med sjukgymnasten så kändes det allt som en hoppfull fredag :-) ( Skrivit om fokus på vad jag kan i Sannas Sanning, Hälsa & Fitness)

Svante kom med den fantastiska ideén om att han ska göra lite god mat till kvällen, ett glas vin och jag tror nog bestämt att vi kan skåla för vår fantastiska kärlek som ger oss båda så mycket styrka, vårt härliga liv, våra barn och det som driver oss allra mest…vår livsplan! Alla motgångar vi stöter på under vår väg dit är utmaningar och gör oss starkare till det är dags!

Lyssna på denna härliga låten som vi gillar och började lyssna på mycket i somras med John Mayer. Underbar!

Vi är helt enkelt två vilsna själar som hittat rätt och som just nu är en del av vårt livs äventyr som bara har börjat!
Det finns ett äventyr för alla, det gäller bara att våga ge sig in i äventyret och anta utmaningen ;-)

Amor Vincit Omnia <3 Kärleken övervinner allt 

Inte lätt att vara stark alltid men kloka ord påminner & ger ny styrka

Har tack vare min familj ändå känt mig stark sista dagarna trots sorg och annat...Har känt mig redo att kriga för minskade värj, ett bättre liv och möta nya möjligheter.....Tyvärr är det bara så att jag tappar styrka snabbt ibland och blir liten, yngling och lite sorglig...ledsen. Ogillar det men det är väl en process.
Något som jag dock blev medveten om idag är hur andra människors reaktioner på min situation går över på mig..Dessutom har ju människor vi mötet ett eget bagage av egna erfarenheter med sig som påverkar deras reaktioner. Jag har inte själv tänkt på det i mitt sätt mot andra för det handlar ju egentligen mest om omtanke och empati vilket är bra.. 
Jag var inne en sväng på jobbet idag för att känna lite på att göra andra arbetsuppgifter en kort stund. Kände mig stark som var där, glad att träffa go kollegor som trots stress hade tid med ett hej och ett leende vilket betyder mycket <3 Det som är svårt är när någon frågar och beklagar och tycker att det är hemskt att jag både har värken, ingen träning och morfar gått bort..Och det är det ju! Omtanken värmer samtidigt som min situation från den synvinkeln blir tung och sorglig för mig igen istället för att ge mig styrka och se möjligheter som jag försöker med. Jag menar absolut inte att man inte ska bry sig, det vore konstigt att låta bli, men ibland krävs det mycket att sätta sin sorg åt sidan  för att gå ut och möta livet och då kan det bli jobbigt att backa in i det mörka igen och se sorgen och medlidandet hos de man möter ..... Det är svårt förklara utan att verka gnällig :-) 
Tycker om när folk bryr sig men tycker kanske inte om min egen sårbarhet!
När jag dessutom satt på ett rum kom våra härliga städerskor. Den ena frågade om jag hade nackspärr och jag förklarade läget. Det tyckte det var tråkigt och det måste vara jobbigt, normal reaktion...sen glömde de stänga dörren när de gick och sa då till varandra "- usch, man ska inte klaga!" Den andre svarar:" Nä fy, jag tänkte precis detsamma"....
Inget ont i det från dem men vad jobbigt det blev att höra.... Det var ju mig de pratade om som gick till jobbet med inställningen att det här blir bra och det kunde varit värre... Och det är ju sant, visst kunde det varit det men det är ju i ärlighetensnamn rätt tufft med och smärtan gör ju sig påmind hela tiden... 
Tack för att ni bryr er och hoppas inte någon tar illa upp för det jag skrivit...
Kände mig ledsen och lite förtvivlad när jag lämnade jobbet samtidigt som det gav mig lite "jädraranamma"! Jag tänker inte ha det så här och vara något offer! Kan jag göra något så ska jag det!
Fick tips tidigare i veckan av f.d kollega i Göteborg om Spinecenter. Det ska vara duktiga och man kan välja dem i Västra Götalands regionen som fritt vårdval om det är långa köer. Jag kontaktade faktiskt dem idag när jag kom hem med känslan av att jag ska göra allt jag kan!

Dessutom tänkte jag på ett citat som min kloke man nämnde igår ( vi kommer inte ihåg vem som sagt/ skrivit det) 

"En sjöman ber inte om medvind, han lär sig segla i det väder som råder."

Dax att lära sig segla i nytt väder ;-) Kan jag inte påverka vädret får jag anpassa mig till situationen ;-)
Energikramar till alla "sjömän" där ute som lär sig segla i nya väder !

onsdag 13 november 2013

En del av livet…..

Sitter på tåget mot Växjö, världen rusar förbi utanför fönstret….jag blundar, försöker vila men så fort jag gör det kommer tårarna….
Det gör ont…..
Det gör ont i nacken, mycket..det är en sådan där mindre bra dag idag smärtmässigt….
Det gör ont i hjärtat, en känsla av sorg….

Igår när jag var inne en sväng p åjobbet så hade mamma och min bror ringt ett par gånger på kort tid. Jag förstod att det var något särskilt. Tänkte morfar eller farfar?
Mycket riktigt….Det var ett sånt där samtal som aldrig är särskilt kul att få "- morfar har inte långt kvar nu"….
Klart jag åker! Jag vill ta farväl ordentligt till min härliga morfar likadant som jag gjorde med mormor för ca 6 månader sedan, pappa 3 år sedan och farmor för 7 år sedan. Jag har haft förmånen kan man väl nästan kalla det, att få vara med när både min pappa och farmor tog sina sista andetag och när mormor gick bort tidigare i år så var det som nu jag fick ett liknande telefonsamtal och jag åkte ner och på väg hem vände jag för att säga hejdå en sista gång bara för att det kändes så starkt att jag behövde åka dit en gång till, någon timme senare somnade hon in och jag var den sista i familjen som var hos henne. Jag hann aldrig köra hela vägen hem…..Mina mor -och farföräldrar har stått mig väldigt nära så även om de är gamla är det en stor sorg att missta dem……
Efter att mormor dog kändes det som att morfar gav upp. Han har varit en kämpe som aldrig klagat trots svåra ryggsmärtor b.la i många år. När mormor fick alzheimers för flera år sedan så tog han hand om henne hemma längre än han kanske borde….när hon sedan fick komma in på demensavdelning så blev morfar snabbt sämre själv och orkade inte lika mycket och tillslut flyttade även han till samma boende men inte demensavdelningen. Han kunde då hälsa på mormor när han ville. När mormor sedan gick bort så var det som att morfar bara satte sig ner och slappnade av och gav upp. Han behövde inte oroa sig för hur hon hade det längre och nu har han snabbt blivit sämre. Sköterskan på boendet säger som när mormor blev dålig, timmar eller dagar, svårt att säga. Hur som helst känns det här viktigt att göra.
Det gör ont i hjärtat även om jag vet att detta är livet men de har ju alltid funnits och just nu är det en väldig massa känslor i en mix inom mig på en gång. Jag försöker vara stark och jag har känt mig stark sista dagarna med min familj runt omkring mig men ensam här med alla känslorna och smärtan blir lite övermäktigt emellanåt. Bäst att inte blunda, inte här….. Längtar redan hem igen - kramar, kärlek och energi…..men är ändå glad att jag gör det här, skulle inte kännas bra annars……Är så otroligt tacksam för min familj och för alla fantastiska minnen jag har med mina älskade släktingar som nu en efter en går vidare och lämnar oss med en massa härliga minnen och kärlek.
När vi pratar hemma om döden Svante och jag så är vi överens om att vi inte tycker det är något jobbigt egentligen det är väl mer en sorg att det som en gång varit inte längre finns…..För många äldre och jag tror både för mormor och morfar så har det varit/är en befrielse att få avsluta innan de blir ändå sämre och kanske ändå inte får ut så mycket glädje av livet längre. När ensamheten fyller vardagen och kanske även sjukdomar.
Det är väl den lilla egoisten i mig som känner sig övergiven med "bara" minnen kvar ;-) Men oj vad glad jag är över all kärlek och alla skratt som mormor och morfar gett mig…framför allt morfars hjärliga skratt så han tjöt när han tittade på tecknade filmer med oss :-D Ler bara jag tänker på det…men med tårar i stunden….
Känns klart konstigt-sorgligt-jobbigt när människor som funnits hela ens liv dör även om det är en del av livet…..<3

måndag 11 november 2013

Vad är grejen med konflikter på tom mage?

Varför lär vi oss aldrig? Jag menar vi vet att när vi blir hungriga så blir vi lättirriterade och lätt sårade så därför ska vi undvika detta! Å ändå gör vi det titt som tätt och små struntsaker blir en konflikt. Nu är det ju inte så att det blir en världskatastrof heller och konflikter är ju en del av familjeskapet och relationer men då ska de ju helst vara konstruktiva och det är de ju sällan på tom mage ;-) 
Det som är trist med dessa konflikter är väl att de kan ta bort glädjen i en underbar dag rätt snabbt och det går fort...Har man riktigt otur så sårar man varandra onödigt mycket också just då. Det har vi dock lyckats bli mycket bättre på vilket är skönt för det är ju ändå så onödigt. Det som är bra om man nu ska säga något positivt om dem är ju faktiskt att det är rätt lätt och snabbt att fixa till det om man bara lär sig att det är så här vi fungerar när vi egentligen bara behöver mat! <3 
Så underskatta inte måltiderna :-) 
Vi har lärt oss att vi är usel man och hustru på tom mage men ibland blir det så ändå men vi är som sagt medvetna om problemet vilket gör att det är något lättare att hantera och vi kan undvika att det blir en stor konflikt. Fräs, låt det va, va tyst och fixa mat :-) 
Haha....tänk att vi egentligen är så enkla och ändå lyckas komplicera oss själva. 
Hemma hos oss behöver vi bli bättre på lunch när vi är lediga ihop. Det blir lätt sen frukost och sedan drar det ut på tiden. Jag menar hur svårt kan det vara och det är ju rätt skönt slippa fräsa åt varandra som två ilskna katter. 
Skärpning på oss! Med så mycket kärlek som vi har så är det onödigt egentligen....men det är rätt mysigt när vi efter maten tittar på varandra och ler utan att behöva säga något och sen kram å puss och ett härligt skratt <3 Det är kärlek! 

söndag 10 november 2013

Det blir inte roligare än vi gör det….idag blev det galet roligt!

Hela eftermiddagen igår höll Svante och svärfar på att förbereda för att få hem båten i regnet. När båten väl var uppe på lastbilen så var det mörkt och chauffören ville inte köra när det var mörkt eftersom båten är så bred och stor. Det blev nu på morgonen istället. Det tog sin tid men nu är hon äntligen på plats här hemma…eller ja, äntligen och äntligen, vi hade ju hellre haft henne i vattnet. Det såg inte ut som det gått så hårt åt henne som vi trott med grundstötningar och efter isen förra vintern när hon låg i. Det är dock skönt att ha henne på tomten så vi kan greja när vi vill.


Efter att hon var på plats så skjutsade Svante hem sin pappa och köpte en tårta på vägen hem för att fira att det var klart och kanske lite farsdag med ;-)
I sjömansskjora tar sedan Svante plats vid bordet och bjuder oss till fika.
Lyx med alla tre barnen hemma också. När vi precis börjat dyker Jehovas Vittnen upp och ringer på dörren….Tjoho….( man får ha vilken tro man vill men jag har lite svårt för att det ska hem till folk o.sv….men men) Coccos skällde som en tok så de lämnade bara en broschyr till Svante och gick igen. Vid bordet fyller han i den på baksidan för mer information, men han fyller i Elias namn för att skoja lite. Ca 10 minuter senare kommer hela gänget med Jehovas förbi igen utanför troligen har de gjort sin runda i området. Vad gör min galna man då?? Jo han reser sig upp, öppnar dörren, far ut i sjömanskjorta och shorts och ropar "-Hallå!! Kan jag få en broschyr till?" En av dem frågar förvånat -" Vill du ha en till?" Haha…det tillhör nog inte vanligheterna att folk rusar efter dem och frågar det och absolut inte i sjömanskjorta och shorts i november!! Vi andra skrattade så vi tjöt här inne……

Sen kommer nästa galenskap…när jag kom hem efter att ha skjutsat Noah till tåget….vad möts jag av då??
Jo våra tomtar har flyttat upp på däck!!! Våra stora, upphittade trädgårdstomtar har fått komma fram redan i november :-D

Äventyret på land fortsätter…..
Vi önskar er en härlig söndagkväll!

lördag 9 november 2013

När livet tar en ny vändning…..



Vi föds, vi lever och vi dör…..det vet vi med säkerhet. Men vad som händer under livet, när och om har vi ingen aning om. Vi tänker och planerar, drömmer utifrån det förutsättningar som vi har för stunden. I mitt liv har träning var en stor del, aktivitet överhuvudtaget men igår tog det liksom stopp….Ja kanske inte riktigt stopp men nästan. Jag fick besked att min nacke troligen inte kommer bli mycket bättre. Jag kommer alltså inte kunna träna som innan och jag kommer leva med smärta. Klart det var tungt och det blev ett inre kaos.  (Skrev om det igår i bloggen på Hälsa & Fitness)
Men det var igår det hände och visst är det en sorg så det kommer tårar emellanåt men idag är en ny dag och nu är det fokus framåt.

" Smärtan du känner idag är styrkan du känner i morgon!"

Jag har en underbar man som älskar mig, 2 härliga ungar och en bonus grabb som inte bara ger mig gråa hår ;-) utan kärlek, glädje och energi! En lurvig liten unge som alltid är glad att se mig som ger otroligt mycket hela tiden och ställer inga höga krav förutom att få närhet, promenader och mat. Dessutom så har mannen i mitt liv och jag en fantastisk livsplan och den kan ingen ta i från oss!! Det krävs mycket för att den inte ska bli av!!
Jag ska erkänna att mitt i all självömkan, sorg, oro och ilska igår så kom även en rädsla för att inte kunna genomföra vår dröm…..Att vara orsaken till att inte Svante skulle uppleva det som han dessutom drömt om redan innan vi träffades gjorde riktigt ont i hjärtat. I går på kvällen så satte vi oss en stund i bastun och började prata om det. Vi valde att tänka på det ur olika vinklar och hur det skulle kunna bli och hur vi i så fall skulle kunna lösa det. T.ex skulle det nu bli så (vilket vi inte vet) att jag inte skulle klara av att vara ute på havet och segla månader utan land p.g.a värk ja då får vi väl ta ett annat håll eller får Svante segla de längsta bitarna själv och jag flyga till plats och sedan hoppa ombord igen eller liknande. Vi insåg att det går att lösa och vi tänker lösa det. Plötsligt var det inget problem längre :-) Vi såg bara möjligheter. Dessutom vid  telefonsamtal med min härliga lillebror så sa han till mig -" men du syrran, det kanske är så att du slappnar av mycket mer när det är varmt och du inte behöver stressa med en massa saker så du kanske inte kommer ha lika ont när du är på båten som du har nu. Du mår ju väldigt bra av att vara på båten". Och det är ju sant!
Mitt mål på vägen nu blir att hitta verktyg som kan hjälpa mig att hålla smärtan nere så mycket som möjligt. En sak som jag vet jag vill satsa mer på som jag tror kan hjälpa mig även på vårt äventyr till havs är yoga och meditation, samt att hitta bra mat som kroppen mår bra av. Tänk att yoga eller sitta och meditera på båten eller en strand i värmen långt bort……..Jag säger JA!!

Den här helgen laddar jag om med energi och försöker landa i tanken av mitt "nya" liv genom att bara vara med min familj.

Här är förresten en bild av köket nu när Svante har målat dörren som blev tre luckor och satt dit fina haspar. Visst blir det bra!!


Just nu öser regnet ner och Svante har åkt ner till båten med sin far för att förhoppningsvis ta upp vår pärla äntligen idag. Han har röjt här utanför så hon ska få plats och igår mastade dem av. Det har ju dröjt lite och vi är otroligt glada över att vädret varit så milt. Nu väntar de bara på lastbilschauffören som sagt han ska hjälpa oss. Ska se om Svante kan skriva lite om de äventyret någon gång under helgen.

Det viktiga är att komma på vad som gör dig lycklig och göra det!

lördag 2 november 2013

Till minne av våra kära som inte är med oss längre....

Idag när jag hade lite mysig kvalitets tid med mina söner och Svante jobbade så letade vi upp de barnmatsburkar som Svante sparat sedan länge....Hans tanke hade varit att göra något med dem, exempelvis lyktor. Idag gjorde vi verklighet av hans ide.
Till minne av våra älskade släktingar som lämnat oss...Till en början tänkte jag såklart på min pappa  som hastigt lämnade oss för 3 år sedan 57 år gammal, sedan lilla mormor som gick bort i år...Men sen kom jag på fler och fler i min, Svantes och barnens närhet som faktiskt saknas av oss otroligt mycket och då var det självklart att vi skulle göra många lyktor för alla!! <3 
Det blev så fint!! Tänk vad man kan göra med barnmatsburkar och ståltråd ;-)
Till er från oss.....vi saknar er så otroligt mycket <3