torsdag 30 oktober 2014

Att det självklara ska vara så svårt……att det är så lätt att säga ja till andra men så svårt att säga ja till sig själv

Känns lite Nalle Puh med den titeln på detta inlägget :-) Haha…finns nog lite risk att detta inlägget är lite Nalle Puh ;-)

Nu är det länge sedan jag skrev och anledningen är väldigt enkel egentligen….det har funnits mycket kul att skriva om, som vårt besök hos Svantes son, Elias i Oslo för snart två veckor sedan….med höjdpunkten på Kon-Tikimuseet…en skön kväll på båten som höll på att sluta med att jag i min tankspriddhet höll på att elda upp båten…och mycket mer.
 På Kon-Tikimuseet i Oslo. Kon-Tikiflotten är bakom oss :-)
Men….som alltid när det hela tiden händer mycket och anledning till att jag inte skrivit har varit att jag inte har fixat det på grund av värk, så blir det till slut dessutom svårt att veta vart man ska börja. Hur som helst börjar jag NU!

Visst har jag tidigare signalerat om hur bra det har känts efter operationen och det gjorde det…toppen verkligen!! Ända tills jag, 2 veckor efter operationen hade bestämt mig för att kasta mig in i pluggandet igen. Termin 3 på specialistsjuksköterskeutbildningen i psykiatri. Termin 3 och 4 handlar kort sagt mycket om att skriva D-uppsats och göra en studie, förstå olika studier och hur man skriver vetenskapliga studier. Statistik och en massa annat. Jag har verkligen velat göra detta….kanske låter konstigt men faktiskt så har jag det. Efter 3 veckors försök att plugga har jag kunnat se ett mönster….jag har pluggat på så mycket jag kunnat måndag, tisdag och sedan har onsdagen varit i skolan….resten av veckan har jag sedan upplevt "bakslag" som jag har kallat det……Vid en stunds reflektion i bastun med Svante i söndags så insåg jag själv att det är inte bakslag jag haft….jag klarar inte detta just nu, min kropp mår inte så bra som den kan. Jag nämnde det för Svante att om även denna veckan skulle bli likadan så skulle jag hoppa av (göra uppehåll)…."Skulle du klara av att göra det?"frågade Svante då. Mitt svar dröjde…skulle jag verkligen klara det? I mitt huvud började jag tänka vilka som skulle kunna bli besvikna….På måndagen när jag satte mig, kände att jag hade en bra dag, så kände jag ganska snabbt att jag behövde vila. Kroppen sa till….så frustrerande!! Jag hann ju inte fatta vad jag hade läst förrän kroppen behövde en paus!!
För dig som inte känner mig så kan jag säga att jag är rätt envis när jag har bestämt mig för att göra något….kan sätta mycket annat åt sidan bara för att det inte ska bli ett "nederlag".
Men när jag satt där och kände så, ja då kunde jag bara konstatera att det hela egentligen var solklart….Det går inte!! Då började huvudet jobba på högvarv och vänner kontaktades för att "bolla" med eftersom Svante var på jobbet….Tänker jag rätt nu??
Minneslunden på Blåsut, fantastiskt ställe för reflektion och insikt av vad som är viktigt i livet. Tack pappa!


Jag har ju hela tiden hävdat att efter operationen så skulle jag ha en nystart!! Är det inte då mer än rimligt att stanna upp och reflektera över hur saker och ting fungerar i denna nya situation?? Dessutom är det väl inte mer än rätt att bryta gamla mönster…passar väl som bäst vid en nystart ;-) Ju mer jag tänkte och pratade med andra så kunde jag inte motivera varför jag just nu skulle försämra min så viktiga rehabperiod för något som jag inte måste ha och som jag om några år inte kommer ha särskilt mycket användning av när vi lämnar landet??? Kunde inte på något sätt längre se varför jag skulle vrida mig ut och in för detta. Kroppen talade tydligt till mig. Jag har ju med hjälp av MIMY ( Mindfulness och MediYoga) tränat mig i att ha tillit till att min kropp säger till vad den behöver om jag bara lyssnar….
Kommer kroppen sedan i bättre form och saker faller på plats så finns ju utbildningen kvar och de 2 terminer jag har läst hittills har ju inte varit bortkastade precis.
När jag väl hade bestämt mig så kände jag mig så lättad!! Jag orkar hjälpa till med små saker hemma i vardagen, vilket jag inte heller fixade innan…vilket kändes väldigt fel mot Svante som jobbar heltid att han ska göra allt här hemma. Det känns skönt att kunna göra lite jag med.

Som pricken över i:et så kan jag även idag, tre dagar efter mitt beslut, meddela att jag har ägnat mina dagar mycket åt att gå promenader för att få rörlighet i bröstryggen samt Yogat förutom lättare hushållssysslor och trots detta nu kunnat klar mig på endast en värktablett idag!!! Jag behöver fortfarande 2 till natten men det är ändå bara tre stycken jämfört med minst 13/dag för lite drygt en månad sedan!! En av mina förhoppningar med operationen :-) Känns fantastiskt!!

Med facit i hand kan man ju undra varför är det så förbaskat svårt att säga JA till sig själv??? Nästa alla gånger så ligger ju motståndet hos oss själva…där vi tror oss veta vad andra ska tycka och hur de ska reagera…..men sällan är det som vi tror! Dessutom kan jag ju dessutom egentligen undra vad det skulle ha för betydelse egentligen om någon skulle tycka och tänka som vi tror?? Det hjälper ju inte mig ändå att göra något som jag mår dåligt av eller inte så bra som jag skulle kunna….

Jag avslutar detta, dagens inlägg som bara handlat om mig ( men som såklart påverkar familjen massor) med att konstatera att jag är så nöjd och stolt över mig själv….jag valde mig och min familj!  <3
Jag inser dessutom, jag menar förstår i varenda liten cell, att det inte är ett nederlag utan att mitt val är en styrka :-)

Ha en fantastiskt skön kväll i kylan!
….hur det gick med båten som jag höll på att elda upp?? Jo, det gick fint….jag var bara lite slarvig med att sätta en fotogenlampa lite väl högt upp för att jag lättare skulle kunna tända den och i min tankspriddhet så glömde jag ta ner den när jag hade tänt den….det luktade bränt och blev lite svart i taket….suck….men ja….jag får säga som Svante sa;" det gick ju bra! Inget blev förstört".
Nu ser jag fram mot att kunna vara ännu mer närvarande så inte det händer igen när jag nu inte behöver känna att huvudet försöker luska ut hur jag ska reda ut skolan just nu ;-)


Jag andas, jag ler, jag är otroligt lycklig…




Vår Black Pearl i höstsolen idag….

fredag 10 oktober 2014

Trissvinst, resor och glädje!


Vad är glädje egentligen? Små saker? Stora saker???
I sanningens namn så är det väl lite vad du gör det till ;-)

Hur som helst så är jag imponerad över att så många gillade och kommenterade min status på facebook igår kväll som såg ut så här:

Yes!!! Trissvinst!! Resa bokad till mig och maken och studentresa till Oliver! 😀😀
Behöver jag säga att sms och telefonsamtal har varit några stycken också….
Frågan på hur mycket vi vann kom ju såklart och svaret kommer komma här…..
Vi vann tillräckligt mycket för att en av oss skulle kunna ta en enkel resa till Trollhättan…. ;-)
….men resan som vi bokat går till Egypten om en dryg månad och Olivers studentresa till Cypern i maj så ja, glädjen här hemma kändes igår. Det kändes faktiskt som vi vunnit en högvinst fast trissvinsten egentligen blev en kul liten bonus ;-) Men en vinst är en vinst och flera positiva saker ger känslan av "flow"…...
Efter att ha levt med smärta i drygt ett och ett halvt år nu och nu plötsligt befinna sig i ett läge där det känns bättre än på länge…vilket i sin tur gör att jag är lugnare och gladare än på länge vilket såklart även övriga familjen är….hur som helst så efter det så känns det som en vinst att kunna boka en resa och har framför oss där vi ska njuta fullt ut! Det känns som faktiskt som vi har vunnit stort just nu…och vi väljer att känna det så vilket gör att skratten och feelgood känslan här hemma är riktigt hög just nu <3

Det blir visserligen ingen segling på vår resa ;-) men vi får väl "reka" lite i Röda Havet ;-) Vi kommer åka till Marsa Alam och snorkling av korallrevet som ligger där är nog det vi kommer göra mest. Ingen av oss har varit i Egypten så det ska bli kul och skönt på många sätt.

Nu vet du i alla fall hur det ligger till med vår vinst och resan samt att vi är verkligen så glada som jag tror många av er uppfattade det när ni kanske trodde att vi hade vunnit mer pengar…jag tror det är det som kallas Lycka!

Vi önskar er en skön helg!

onsdag 8 oktober 2014

När det ena efter det andra visar dig att du valt rätt väg i livet

Har haft första natten med bästa sömnen hittills efter min operation…gissa var vi sov ;-)
Japp!! På båten såklart!
Det var så mysigt att kliva ombord igår, tända ljus och krypa upp i soffan ombord och bara mysa och prata i lugn och ro. Ingen tv eller något annat bara ljudet av smattrande regn och vinande vind. "Feelgoodfaktorn" var hög!

Svante började tidigt i morse stackarn men å andra sidan hade han ju bara 2 minuter till jobbet ;-) Coccos och jag tog en skön, lugn förmiddag ombord och njöt av lugnet med frukost, kaffe och bok.


Jag fick även ett samtal av en vän och vi pratade om lite allt möjligt men plötsligt så började hon prata om ekorrhjulet, livet och varför man inte kan stanna upp och njuta mer. Vi kom även in på det där att följa sina drömmar och hon nämnde människor som pratar om att se tecken i livet och upplevde väl själv att livet rullar på så fort att hon inte kan se dem men önskar hon kunde…..Då är det lite roligt att jag faktiskt precis satt och läste om att se tecken i min bok, "Alkemisten" av Paulo Coelho…vilket vi inte hade pratat om alls!! Haha….Senaste dagarna har det varit endel sådan "tecken" i vårt liv som jag noterat och tagit in och nu känns det så självklart att knyta ihop det lite.

Vad menar jag då med tecken? Ja det är ju lite vad vi gör det till men livet men även våra kroppar inte minst är duktiga på att ge oss tecken på hur den mår men vi är ofta dåliga på att lyssna på det….

Det som jag sett som tecken för oss sista dagarna har varit relaterat till vårt kommande äventyr som faktiskt närmar sig och vi inser att även om vi skulle vilja åka helst nu så behöver vi ändå den tiden som är kvar för planering och förberedelser. Det är ju trots allt lite jobb kring att avsluta ett liv på torra land ;-)
I helgen när Svante har jobbat har jag tänkt mycket på det vi har framför oss. Plötsligt slänger en vän jag har på facebook ut en allmän fråga om vad man skulle göra om det inte fanns några hinder i livet?? Denna facebookvännen heter Camilla Lebert Hirvi. Hon kallar sig själv Digital Nomad, och bor för tillfället i Thailand och coachar andra till att leva sina drömmar. Nyfiken? Kolla hennes hemsida www.peelitoff.net. Jag svarade såklart på den allmänna frågan att vi skulle åka direkt :-) Efter det har vi haft lite kontakt :-)
Samma dag kommer Svante hem och berättar om en gammal bekant som var och badade och som det visade sig har bott utomlands på båt med sin familj i drygt 5 år och nu flyttat hem men har kvar båten nere i värmen…..
Dessutom stod det samma dag i GP om ett ungt par som rest jorden runt i 3 år och nu kommit hem…

Vi bara läser, pratar, lyssnar, myser och tar åt oss och känner båda två hur detta gör oss ännu mer övertygade ( om det nu går…) att vi gör rätt! Vi är på rätt väg! Vi tänker följa vår dröm och det är inte en fråga om eller när utan vi vet!
Något som vi är överrens om är ändå att samtidigt få ut det mesta av varje dag som vi lever här fram tills dess. Plocka guldkornen, se det som är här och nu. Även om vi vet och klart tänker på det och pratar om det en hel del för det måste man när det ska planeras så är det viktigt att inte bara "leva där framme i huvudet" utan göra varje dag till små äventyr och så mycket glädje det bara går………

Det är dessutom väldigt intressant att mitt i allt som pågår läsa en bok som jag hört andra prata om men jag har inte varit "där" själv innan för att läsa den….men på sitt speciella sätt så är det ju precis det här som Paulo Coelho beskriver fast genom en fåraherde som lär sig uppskatta livet här och nu under resans gång samtidigt som han tar sig till sin dröm…..

Jag såg dessutom att jag vunnit denna härliga "print" från den härliga hemsidan Soil & Soul! Yeah….



Önskar er en ljuvlig höstdag…oavsett, regn, blåst, sol, kyla….det blir vad du gör det till!

Vår Black Pearl i höstkvällen igår! 


söndag 5 oktober 2014

Hjälp oss i vår insamling till Rosa Bandet under oktober 2014

Det pratas om Rosa Oktober…Rosa Bandet syns överallt. Alla känner någon eller vet någon som är drabbad. Hemska siffror som att 20 stycken varje dag får besked om att dem har bröstcancer får mig att rysa. Min mormor fick bröstcancer och min farmor fick lungcancer. Cancer står för mycket sorg i många familjer och visst känns den hemsk och skrämmande när den kommer nära. Vetskapen om att just bröstcancer kan vara ärftligt får många av oss som haft en drabbad släkting att känna oro….Kommer det vara jag som är en av de 20 någon dag? Jag har tänkt så i svagare perioder av mitt liv men nu är nu och vad som händer sedan kan vi inte rå på. Däremot kan vi passa på att leva våra drömmar nu, inte sen……

Vi kan också bidra med pengar till forskning hur vi kan behandla och förebygga m.m.
Vi tänker under oktober månad hjälpa till med Rosa Bandet Insamling och du hittar till vår insamling via länken vid sidan om, eller här nedan. Klicka och var med. För varje 100:- du skänker via vår sida så får du ett rosa armband som jag gjort. Titta  här på sidan hur du gör. 

Vår insamling kommer fortsätta efter oktober och då till cancerfonden i allmänhet. Oktober får vara rosa <3


Armbanden: 1. Andas - pärlor med ett litet hjärtesmycke, 2. Hope - pärlor med ett litet hjärtesmycke, 
3. Flätat macrame armband med inställbart armband i två rosa färger, 4. rosa pärlor med ett litet hjärtesmycke


lördag 4 oktober 2014

Kanelbullens dag….blir vad du gör den till!

Ännu en anledning till att få äta något gott till fikat? …….eller Ett tillfälle att äta den där kanelbullen en gång om året som du väljer bort annars?

Just nu är det enormt mycket diskussioner och forskning som kommer kring sockrets påverkan på våra kroppar. Vi är väl medvetna om detta och väljer att försöka äta så medvetet som möjligt. Man kan tycka vad man vill om kanelbullens dag och liknande dagar men det blir ju faktiskt vad vi själva väljer att göra av det.
Äter man alltid något sött till kaffet eller allt som oftast, ja då kanske det inte behövs en dag till, en anledning till att stoppa i sig socker utan det kanske snarare är dags att tänka sig för….

Om man däremot strävar efter att äta så medvetet som möjligt och undvika socker så mycket det går, både det dolda som finns i allt från tacokryddor du köper till dressingar, vissa bacon mm, och det klart och tydliga sockret som godis och kakor…..ja om du undviker det till 80-90% så är det väl absolut inget fel med att festa till det med kanelbulle på kanelbullens dag. Det blir ju som en födelsedag som kommer en gång om året ;-)
Nu är det väl inte så troligt att det är så man tänkt när man införde denna dagen utan det var nog mer en grej för affärerna, något att tjäna pengar på….

Jag tänkte inte att jag skulle baka några bullar eftersom jag har lite svårt för det och dessutom brukar tycka att ska jag ändå göra det kan jag göra många och ha i frysen…..så jag tog en promenad med Coccos ner till stan för att köpa kanelbulle till mig och sonen att fika på när Svante jobbade. Skulle tro att han köpte några till jobbet på vägen dit i morse ;-)
Men….nu var det nog några fler än jag som tänkte så för det fanns inte en kanelbulle att köpa i hela stan!! Helt slut!! På Kvantum skulle de ha fler klara 70 minuter senare!! Vem orkar vänta på det??
På vägen hem gjorde vi en sista chansning och gick till Statoil för att kolla…..Men nä…Men nu skulle det ju vara kanelbullar idag så jag köpte jäst och mjölk som jag lastade Coccos lilla ryggsäck med och så gick vi hem.
Jag gjorde något jag aldrig gjort…..jag gjorde en halv sats med bullar!! Dels för att jag inte klarar mer just nu men även för att jag anser att det är idag vi äter bullar, det är inget vi äter annars. Det gick riktigt bra. Fick lite hjälp av Oliver att göra det tunga delarna som att röra och kavla. Och visst är det bättre med hemmagjorda….dofterna, smakerna och att veta exakt vad som finns i :-)

Nu har det varit hockey med kaffe och kanelbulle :-) Växjö Lakers verkar spöa Modo rejält!! Sedan kommer Svante hem och det är dags för nästa match då Leksand spelar….hade kanske varit kul med något poäng för Leksand där…Svante  skulle behöva det ;-) Lite tufft för honom här hemma just nu på hockey fronten!

Ha en skön lördagkväll!


fredag 3 oktober 2014

Kreativa Pirater

Ett nytillskott här i vår blogg är fliken "Kreativa Pirater" där vi kommer lägga upp sådant som vi tillverkar med våra händer för att det är kul….skapa är roligt och rogivande.


Vi har haft en skön vecka efter min operation detta trots att Svante jobbat varenda dag men det blir ju vad man gör av det och vi har valt att göra det till något mysigt våra lediga stunder.
Allt har i stort sett gått över förväntan efter min steloperation i nacken för en vecka sedan men jag sover dåligt och har mycket ont på nätterna så det har tyvärr inte varit aktuellt att sova på båten än….Men…gästsängen i vardagsrummet funkar bättre än vår egen som är för mjuk så det är nästan som att campa i vardagsrummet :-) Haha…mysigt har vi det….gäster i vårt eget hem ;-)

Å, just det…några små saker måste jag ju berätta när jag ändå skriver…..
Först ett uppvaknande som jag fick på riktigt idag med mig själv….Jag kände energi på förmiddagen, solen sken….jag var lite rastlös trots att jag hade gått en promenad med Coccos. Jag rensade lite på skrivbordet och dammtorkade av det. Vad skönt det kändes att äntligen göra något igen!! Men!!! I nästa andetag så tänkte jag att jag kunde fortsätta lite till, känslan i kroppen kändes ju så bra!! Mitt gamla, vanliga jag hade bara kört på och inte funderat en sekund….men nu tänkte jag till…Jag tänkte att innan jag fortsätter, OM jag ska fortsätta så ska jag först göra en Mindfulness meditation. Jag satte mig ner och gjorde meditationen Andrum. Först noterar man vad som pågår i huvudet….i mitt huvud for det massa mer saker som vore kul att göra, skönt att få gjort….lika bra att passa på…. - sedan känner man efter hur det känns i kroppen…..det värkte, det smärtade i nacke, axlar och armar….hoppsan Sanna!! - sedan öppnar man sinnet för allt detta, helheten. Plötsligt var det inte svårt längre! Och vad var det som var svårt egentligen?? Det var ju hur tydligt som helst! Hela min kropp sa att det var dags att VILA!! Sagt och gjort…..efter 10-15 minuter liggande still så började värken försvinna :-) Tänk att det kunde vara så enkelt?? Fast det har inte varit enkelt för jag har ju levt hela livet på det andra sättet så det är mycket träning som ligger bakom att faktiskt bara komma på tanken att stanna upp innan jag fortsatte. Än en gång, stort tack till MIMY (Mindfulness & MediYoga). Ska bli så spännande att följa gruppen jag startat upp på O2 i detta….att hjälpa andra att hitta dessa redskap jag har upptäckt för ett bättre, lugnare och snällare liv <3


Nästa lilla sak….jag får ju inte bära något…hm…svårt när jag inte heller får köra bil och Svante jobbar hela veckan. Det dyker ju upp saker jag kommer på att jag behöver. Jag fick en idé idag….så jag tog Coccos med mig och gick in till djuraffären och ut kom vi med en liten "ryggsäck" till Coccos!! :-)
Hon var inte helt bekväm först men sedan gick det riktigt bra. Det gör att jag kan lägga lättare saker som frukt en mjölk eller liknande i hennes ryggsäck :-) Heja Coccos!!!  Nu ligger hon här i soffan med mig och är helt slut!

Som sista info för idag så har Svante städat och grejat lite på projektet "bastubåt". Han hittade även en fin skylt där det står SjöBjörn på :-D Haha….. Den är nu på plats och arbetet fortsätter….Spännande!


Jo..pst…har välkomnat hösten in i vårt hem med lite härliga höstblommor. Blommor blir man glad av!

Näpp…Nu får det vara nog för idag….Jag kryper närmare Coccos i soffan och startar en av våra "favorittjejfilmer", Footloose!

Ha en skön fredag kväll!

Ta hand om dig för det finns bara en av dig <3