Inte lätt att vara stark alltid men kloka ord påminner & ger ny styrka

Har tack vare min familj ändå känt mig stark sista dagarna trots sorg och annat...Har känt mig redo att kriga för minskade värj, ett bättre liv och möta nya möjligheter.....Tyvärr är det bara så att jag tappar styrka snabbt ibland och blir liten, yngling och lite sorglig...ledsen. Ogillar det men det är väl en process.

Något som jag dock blev medveten om idag är hur andra människors reaktioner på min situation går över på mig..Dessutom har ju människor vi mötet ett eget bagage av egna erfarenheter med sig som påverkar deras reaktioner. Jag har inte själv tänkt på det i mitt sätt mot andra för det handlar ju egentligen mest om omtanke och empati vilket är bra.. 

Jag var inne en sväng på jobbet idag för att känna lite på att göra andra arbetsuppgifter en kort stund. Kände mig stark som var där, glad att träffa go kollegor som trots stress hade tid med ett hej och ett leende vilket betyder mycket <3 Det som är svårt är när någon frågar och beklagar och tycker att det är hemskt att jag både har värken, ingen träning och morfar gått bort..Och det är det ju! Omtanken värmer samtidigt som min situation från den synvinkeln blir tung och sorglig för mig igen istället för att ge mig styrka och se möjligheter som jag försöker med. Jag menar absolut inte att man inte ska bry sig, det vore konstigt att låta bli, men ibland krävs det mycket att sätta sin sorg åt sidan  för att gå ut och möta livet och då kan det bli jobbigt att backa in i det mörka igen och se sorgen och medlidandet hos de man möter ..... Det är svårt förklara utan att verka gnällig :-) 

Tycker om när folk bryr sig men tycker kanske inte om min egen sårbarhet!

När jag dessutom satt på ett rum kom våra härliga städerskor. Den ena frågade om jag hade nackspärr och jag förklarade läget. Det tyckte det var tråkigt och det måste vara jobbigt, normal reaktion...sen glömde de stänga dörren när de gick och sa då till varandra "- usch, man ska inte klaga!" Den andre svarar:" Nä fy, jag tänkte precis detsamma"....

Inget ont i det från dem men vad jobbigt det blev att höra.... Det var ju mig de pratade om som gick till jobbet med inställningen att det här blir bra och det kunde varit värre... Och det är ju sant, visst kunde det varit det men det är ju i ärlighetensnamn rätt tufft med och smärtan gör ju sig påmind hela tiden... 

Tack för att ni bryr er och hoppas inte någon tar illa upp för det jag skrivit...

Kände mig ledsen och lite förtvivlad när jag lämnade jobbet samtidigt som det gav mig lite "jädraranamma"! Jag tänker inte ha det så här och vara något offer! Kan jag göra något så ska jag det!

Fick tips tidigare i veckan av f.d kollega i Göteborg om Spinecenter. Det ska vara duktiga och man kan välja dem i Västra Götalands regionen som fritt vårdval om det är långa köer. Jag kontaktade faktiskt dem idag när jag kom hem med känslan av att jag ska göra allt jag kan!

Dessutom tänkte jag på ett citat som min kloke man nämnde igår ( vi kommer inte ihåg vem som sagt/ skrivit det) 

"En sjöman ber inte om medvind, han lär sig segla i det väder som råder."

Dax att lära sig segla i nytt väder ;-) Kan jag inte påverka vädret får jag anpassa mig till situationen ;-)

Energikramar till alla "sjömän" där ute som lär sig segla i nya väder !