fredag 3 april 2015

"Heaven and hell!" Äventyr i Lissabon utan båt och med bortsprungna barn på vägen b.la……...

Förra tisdagen så skulle vi samlas hemma oss för att på onsdagen bege oss till en lång helg i Lissabon. Min mamma, min lillebror, våra tre söner och Svante vara alla samlade rätt tidigt på tisdagen i vårt hem men redan där blev det lite tokigt och ett liiitet stresspåslag. Jag hade varit på MediYoga utbildning i Stockholm och skulle ta tåget hem 16.15. Precis innan vårt tåg skulle få åka så kör ett pendeltåg och det lyckas köra sönder en växel….behöver jag säga mer…SJ…..bistrovagnen slut på ca 1 timme ändå stod vi på stationen!!…..Informationen som kom löd:"Jag lovade att ge er mer information om läget och vad som händer..men jag vet inget…" Nästa information; "Vi kommer varken framåt eller bakåt och vi har ingen förare!!" Hahaha…då kunde jag och den äldre officern jag satt bredvid inte annat än att brista ut i gapskratt!! Ja vad skulle vi göra…folk blev så klart arga och visst fanns det en del av mig som nu kände mig något stressad över om jag överhuvudtaget skulle komma hem det dygnet men vad kunde vi göra åt det?? Inget….Efter många om och men så kom vi iväg och efter att ha suttit 7-8 timmar på tåget som var ett snabbtåg som skulle ta 3….så var jag ändå hemma och kunde börja packa och skriva ut flygbiljetterna som hade kommit till min mail medan jag var i Stockholm.

Tänk om jag hade vetat då att det bara var början på kommande veckas äventyr…. ;-)

På onsdagen begav vi oss ner till Landvetter i 1-2 grader och snöblandat regn. Äntligen framme på Landevetter……
Eller??
Någon saknade visst ett pass? Hm…Elias hade glömt sitt pass i Oslo. Som tur är kan man göra ett tillfälligt på Landvetter men vi hade också hört att det skulle funka med körkortet….Elias frågade vid bagageincheckningen. Svaret blev; "du reser med det på egen risk"…ok?? Han pratade sedan med passpolisen och hon tyckte det borde funka, framförallt när han hade sin pappa med….men för säkerhetsskull så skrev hon ut en kopia på Elias pass och satte stämpel och signatur på…..fast det inte är så man brukar göra men hon ville hjälpa till och skulle ändå gå i pension snart :-) Härligt med hjälpsamma människor!

Vi kände nog alla en lättnad när vi gick på planet….eller ja…min lillebror och Elias tycker inte det är jättekul att flyga så det kände väl lite oro framför allt med flygolyckan som varit bara någon dag innan. Men vi kom iväg lugnt och fint med Air France. Vi mellanlandade i Paris och hade ca en och en halvtimme där och vi hade kunnat utläsa att vi skulle landa på 2 F och flyga från 2G så jag utgick från att det var ju rätt nära vartannat…..Trodde jag!!

Dags för nästa äventyr….Vi gick av planet, följde de fina pilarna genom långa korridorer och flera av oss var i behov att tömma blåsan. Värst var Oliver och Elias (visserligen 18 och 20 år…) när vi kom till korridorernas ände så står det att vi ska invänta buss. Det finns ingen toalett i närheten och det står att bussen ska komma om 7 minuter. Oliver och Elias vänder tillbaka för de hade sett en toalett när de gick av planet……Bussen kommer och de är inte tillbaka. Jag försöker fråga mannen som står där om det går fler bussar sedan för vi saknar några men han vill helt klart inte förstå och blir lite irriterad på mig. Min bror går tillbaka för att kolla efter grabbarna….ingen av de tre kommer tillbaka. Tillslut bestämmer vi oss för att gå på. De är inte ensamma och trots allt vuxna….eller? Man slutar aldrig vara förälder…helt klart! Brorsan är 36 år och mamma var med orolig….haha….hur som helst så åker vi buss en väldigt lång stund innan vi är framme….jag försöker ringa oliver och får tag i honom och han säger att de också är på en buss men de vet inte vart den går. De hade gått på någon annanstans…..Plötsligt kommer min bror. Vi lägger på….Vi tror ju först att grabbarna kommit med samma buss som honom…men nej! Han berättar att han hittat killarna men att de hade gått ut genom några dörrar som de sedan inte kom tillbaka genom….Först Oliver och sedan hade Elias lallat efter….vilket var tur för det är alltid lättare när de är två ändå…Sedan ringer de igen och det visar sig att det nu är i huvudbyggnaden som vi är men vi säkerhetskontroll som de måste gå igenom igen och tillslut hittar vi varandra….30 minuter kvar till flyget ska gå. Vi hann…..

Dags att landa i ett vackert Lissabon….jag är inte flygrädd men den inflygningen var den värsta jag har varit med om även om jag inte for illa av den som vissa andra. Planet gungade från ena till andra sidan, vinglade fram och tillbaka ca 10 -15 minuter till och med när det landade….men även det gick ju faktiskt väldigt bra :-D (men Svante och jag föredrar nog ändå båt…)


Vi skulle bo en bit utanför Lissabon stad i Carnigie så vi tog tunnelbanan och det gick hur enkelt som helst efter beskrivningen vi hade fått av ägaren till huset vi skulle hyra. Från tunnelbanan var det ca 5 minuters promenad. Framme……José mötte upp oss med nyckel och visade oss runt i huset. Därefter fick Svante och jag åka en sväng med honom så visade han oss närmaste området som var fullt av restauranger, Benficastadion samt Lissabons största shoppingcenter bara 7 minuters gångväg från oss.

Första dagen sedan var lite mulet men varm så vi tog shoppincentret i besittning….vilket gigantiskt ställe!! Det tog aldrig slut!! Billiga affärer var det med och roliga och märkes affärer. Grabbarna hittade en favoritbutik som de kallade för Ullared för de hade allt och det var otroligt billigt. Mamma och jag gick för oss själva sen möttes vi och åt.

På fredagen visade sig Lissabon från sin bästa sida…klarblå himmel, ca 22 grader varmt. Svante och jag började morgonen med att gå till bageriet i närheten och köpa nybakat bröd….detta gjorde vi sedan varje dag och jag blev grym på att göra "läten" på portugiska!! Haha…vissa saker lärde man sig men många gånger så svarade jag dem med ljud så som jag tyckte att de sa sina hälsningsfraser och när man lämnade butikerna eller restaurangerna :-) Funkade kanon…tyckte jag…de kanske tyckte jag var helt tokig…men det bjuder jag på.

Det var enkelt att åka in till stan med tunnelbanan och dr fanns mycket att se. Den fina gatan med alla fina butiker som man inte ens vågar tänka på att gå in i, Gucchi m.fl. Men sedan fanns många små gator åt alla håll och kanter. Vi gick ner mot vattnet, satte oss då och då på någon trevlig uteservering så mamma och jag fick vila oss och vi njöt av solen och tittade på människor. Vi såg alla möjliga märkliga saker som en man på en stege som jobbade och i fönstret ovanför står en man och håller mannen i stegen i armen för säkerhetsskull!! En skola dök upp med de sötaste små "filurer"…ett gäng iklädda blåa tröjor och mössor hållandes i en lång blå orm och efter ett gäng med gula kläder och gul orm :-)

Jag kan berätta massor av detaljer men då tar detta inlägget aldrig slut….;-)
Sammanfattningsvis så kan vi säga att huset var kanon! Låg bra utanför stan med massa lokala restauranger runt om vilket gjorde att priserna var lägre än inne i stan. Maten god, vinet fantastiskt och billigt, ölen fick väl sådär betyg av männen i sällskapet….Stan hade något för alla…..affärer, små gator i långa backar upp och ner i mysiga gränder….gamla härliga spårvagnar, havet och värme (vi hade räknat med den prognos som visats innan vi åkte då det skulle ligga mellan 16-18 grader och det kändes bra…nu var det mellan 20-25 grader!).
Bland det tråkigaste var nog faktiskt alla erbjudande som turister hela tiden fick om att köpa knark…..öppet på gatan. Inte ens när man satt på vissa restauranger i innestaden så sa personalen till dom utan vi själva fick göra det. Liten nackdel var det med att vi inte hade någon uteplats till vårt boende att sitta på morgon och kväll i solen…men å andra sidan så kanske vi inte hade kommit iväg ut så tidigt annars ;-) Vi hade lätt kunnat stanna längre allihop.




Sista äventyret blev nästan som det började för mig…..
Jag checkade in oss online dagen innan vi skulle åka hem. Klickade i att vi skulle få våra boardingkort till mobilerna. Smidigt tänkte jag eftersom vi inte hade någonstans att skriva ut dom….Hade varit kanon om inte 3 av oss inte hade fått dom till sina mobiler….Vi bestämde oss för att åka i bra tid till flygplatsen på söndagen så de skulle kunna hjälpa oss.

Vi var på flygplatsen ca 12.30 och vårt plan skulle lyfta 15.40. När vi hittat Air France "båset" och jag pratade med mannen där så svarade han snabbt på " seven to gothenburg?" Jag svarade ja och han förklarade att vi inte skulle kunna åka med det planet för det var försenat….???Vi skulle missa vårt nästa plan från Paris och inte komma hem….Suck! Men….så sa han att han skulle lösa det och vi fick istället åka med ett plan som skulle gå 14.10 och vi skulle vara hemma 21.00 istället för 22!! Alla jublade, vi var ju ändå redan på plats på flygplatsen. Nu blev Elias frånvaro av pass ifrågasatt för första gången när vi skulle checka in bagaget…!! Hjälp!! Men!! Det löste sig med lite övertalning och uppvisande och förklarande av kopian på passet med stämpel och polisens underskrift från Sverige :-) Puh!!
Det var en jobbig färd för våra rädda medpassagerarer för det var mycket luftgropar under en längre tid. Väl i Munchen ( som vi nu fick mellanlanda i istället) så skyndade vi oss genom den gigantiskt stora flygplatsen mot vår gate. Vi hade 50 minuter på oss knappt…..väl framme så väntade vi och väntade…inte en människa som jobbade dök upp i disken vid gaten??? Konstigt!

Tillslut fick vi besked….flyget vi skulle åka med hade varit tvunget att mellanlanda i Rotterdam p.ga dåligt väder och man visste inte när det skulle kunna lyfta igen….
Bara att gå och äta….shoppa taxfree och göra det bästa….lång väntan blev det men till slut fick åka hem fast då hade vi nästan ställt in oss på att få en övernattning…..23.30 landade vi på Landvetter….då var vi rätt trötta.

Vi hade en härlig semester med allt vad det innebar men ja….Alla 7 är överrens om att vi varmt kan rekommendera Lissabon!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar