Tänk att det kunde vara så enkelt!

Svante har jobbat för fullt hela veckan som varit, inklusive helgen mellan 9-18 och här hemma har det varit huset fullt. Det är såklart ljuvligt kul tycker vi när vi när Elias kommer hem från Norge, Noah är här, Oliver är hemma och min lillebror kommer på besök från Växjö med sin stora, lite klumpiga ;-) , men supergoa hund Hozz som är en tvåårig riesenschnauzer.

Eftersom jag fortfarande är rätt begränsad med vad jag kan göra och kroppen tydligt säger stopp när det blir lite för mycket så få ju Svante tyvärr göra rätt mycket här hemma sedan jag opererades….Visserligen kan jag hjälpa till lite mer nu när jag avbrutit studierna och istället kan lägga orken och energin på hemmet och att bara må bra…..men det blir ändå mycket för Svante….

Med två hundar och 5 personer (6 när Svante kom hem) så blir det både endel disk ( vi har ingen diskmaskin…vill inte ha det.) och lite smutsigt…..

På lördagsmorgonen insåg jag att det för mycket disk från den trevliga fredagskvällen för att jag skulle kunna ta det ( hade dessutom mer ont än vanligt..) och dammsugas behövdes definitivt om vi inte skulle dra runt det som hundarna dragit in i hela huset samt att Svantes näsa kände av lite allergi mot Hozz.

Dax att göra grabbar "glada" och deligera lite. Som sjuksköterska så är jag rätt bra på det ;-) Inställde mig dock på lite tråkiga miner och eventuellt diskussioner. Jag delade upp det i att en skulle få diska, en dammsuga och en hänga tvätten.

Elias som vaknade till liv först fick välja och han valde disken :-) Då bestämde jag mig snabbt att det var lämpligast att Oliver som är äldre än Noah fick hänga tvätten och Noah dammsuga. När de kom upp informerade jag dem om deras "sysslor" och det var inga protester utan det gick som en dans!!!
Söndagsmorgonen upprepades detta…..det var ännu mer hår från Hozz och Svante hade känt av det mycket på kvällen så dammsugas behövdes medans han var på jobbet och disk fanns det… Oliver tog disken medans Noah och Elias delade upp dammsugningen. Återigen, inga protester!!

Jag kunde passa på att hänga upp alla våra små lyktor som jag och grabbarna gjorde till Alla Helgona helgen förra året av barnmatsburkar och ståltråd. Lyktor som sedan tändes på kvällen för alla älskade människor som funnits i våra liv som inte längre finns med oss och lämnat oss i stor saknad……

Tänk att det kunde vara så här enkelt att få hjälp med så mycket!! Visst disken hjälper Oliver till med titt som tätt eftersom han bor hemma hela tiden men sällan när det har varit folk eller så….och dammsugningen!! Så ofta som jag känt att det behöver dammsugas här hemma men eftersom jag inte får dammsuga på nästan ett år efter operationen så det har legat på Svante och jag har inte velat tjata om det när han gör så mycket annat och jobbar mycket…dessutom ska jag väl ärligt erkänna att jag ser ju det dessutom mer och kanske blir lite petigare eftersom jag går hemma så mycket ;-)

Visst dyker tanken upp igen att vad skönt det kommer vara när vi bor på båten sedan och slipper tänka på allt det här eller ja, det är betydligt mindre ytor o.s.v :-) …..samtidigt så är det ju här vi är i livet nu och jag måste nog säga att jag är otroligt stolt över vår familj och känner mig tacksam och lyckligt lottad. Det är svårt att klaga när det ända vi behöver göra är att faktiskt tydligt be grabbarna om hjälp och då gör dem det! Tänk vad lätt det är att falla i "gnällfällan" att barnen inte gör något hemma, sitter bara vid sina datorer, hjälper inte till o.sv. När det enda vi som vuxna behöver göra är att be om deras hjälp!! De vet inte vad vi behöver hjälp med för att det ska bli mindre stressigt för oss vuxna och vi ska kunna må bättre, det måste vi säga till dem. Det är klart att det kan vara gnälligt i början men om de lär sig att göra det ibland och de ser att vi föräldrar blir gladare och mår bättre så kommer det inte vara några konstigheter. Många av oss vuxna har också en tendens att tycka att det går fortare om vi gör det själva??? Men varför måste det gå fort?? Varför måste allt gå så fort? Mår vi bättre av det?
Att våra barn får hjälpa till hjälper ju faktiskt dem till en bättre start i vuxenlivet. Dessutom kan man lätt motivera med att för att få veckopeng/månadspeng eller liknande så får man hjälpa till lite för ingen bara får pengar. Tror vi behöver lära våra barn det. Innan helgen så skulle Noah, 14 år, få en peng för han skulle köpa lördagsgodis och äta på stan med kompisar. Då bad jag honom först att sopa undan alla löv som låg på trottoaren utanför från vår kastanj. Svante har inte hunnit det och det började bli packat med löv och nästan lite halt. Han protesterade inte utan gick ut, satte på musik i hörlurarna och körde på :-)

Vi har mycket att vara tacksamma för med vår fina familj och återigen…..tänk att det kunde vara så enkelt att få hjälp med så mycket!!