En helg i skilda världar sen landar vi här….

Oj vad tiden rusar fram och roliga saker händer hela tiden. Det är då det är svårt att bromsa emellanåt för även om det är mycket roliga saker så kan det bli för mycket ibland….

Helgen som gick fick mig att tänka och känna efter vad jag kan och bör prioritera bort och vad jag vill mest. Det var en helg fylld med yoga och meditation samt reflektion med en av mina bäst vänner Cina. Det var steg 3 på instruktörsutbildning i MediYoga för Barn och tonåringar. Även om det var inspiration för hur vi kan arbeta med yogan och tonåringar så gav det mycket till mig för egen del också. Jag fick även möjlighet att berätta om arbetet som jag idag gör med MediYoga och Mindfulness på BUP (barn och ungdomspsykiatrin).

Sen får ju inte glömmas att innan jag hamnade i Malmö på fredagen och all härlig yoga och meditation så fick jag ju glädjande nog titta på matchen när Växjö Lakers vann SHL!! Yeah!! Å detta tillsammans med lilla mamma i Växjö men tyvärr inte på matchen….hm…

Under tiden jag åkte söder ut så åkte Svante och Oliver med Elias till Oslo och hans nya lägenhet för grabbkväll och fixande i lägenheten :-)

Japp…skilda världar kan vi nog sammanfatta våran helg som på olika håll men väldigt bra på var sitt sätt.

Igår gick vi när jag kom hem från mitt MIMY pass i Trollhättan så tog jag cykeln och begav mig när til båten där det sågades och pysslades och när jag kom ner i salongen så doftade det mat. Snacka om mysighetskänsla väldigt hög!! Så mysigt!!

Jag tror inte jag behöver säga att jag just nu sitter här igen efter en dag på jobbet fylld med massa spännande och lite stressande arbete men att komma ner hit och lägga sig i sittbrunnen i solen och kylan var så skönt till Svantes pysslande. Ja, visst låter det som han gör allt….å så är det, helt klart, så jag nästan skäms ibland men det är inte lätt att få hjälpa honom och idag hade jag dessutom inte kunnat gå ner och vila på lunchen så nacken gjorde sig påmind om att jag inte lyssnat på min kropp riktigt.

Vad gör han då min fantastiska man?? Jo han sätter dit fotlister och nya mantågsstötter. Fint och praktiskt. Det händer saker här på vår svarta pärla mest hela tiden ;-) Idag visade han gladeligen upp ett paket han hade beställt som kommit med nödraketer, säkerthetslina att spänna upp över däck och en lina att koppla fast sig på den med. Självklart hoppas vi att vi aldrig ska behöva använda det eller livbåten vi köpte efter båtmässan men det känns fantastiskt bra att ha det och det är ytterligare några steg närmare det stora äventyret.

Nä, nu är han klar och då vill inte jag sitta här med datorn….osocialt och tråkigt så nu lämnar jag er för prat och pyssel till sjöss med min man (ja fast vid bryggan såklart…men ändå!!)
Önskar dig en riktigt skön kväll!!

Båtmys, vårsol och födelsedagar

Sitter i eftermiddagssolen och njuter….bara lite till innan hockeyn börja :-)
Startade dage på altanen med bok och kaffe och det känns lyxigt att sitta här en stund till innan solen försvinner bakom grannens träd. Det är en härlig tid vi har framför oss nu med sol och lite värme. Jag saknar visserligen min man vid min sida…min man, Svante som idag fyller år i detta härliga väder men får tillbringa sin dag på jobbet en liten stund till sen blir det hockey (Heja Växjö Lakers!!), sushi och Oliver har bakat whiskeykaka, allt efter Svantes önskemål ;-)
Det är skönt att veta att det bara blir mer och mer av den här varan…sol och värme.

Förra veckan var det jag som fyllde år och den dagen var ganska lik Svantes födelsedag…Jobb, sol, sushi och hockey….jag hade visserligen ett härligt yogapass på O2 med innan jag kom hem och överraskades av att Svante var hemma med sushi!! Han hade ju sagt han skulle jobba kvällen…haha…så jag trodde han skulle komma först vid elvatiden…

Till Svante fixade vi b.la en liten egen exotisk hörna att vara i när vi är hemma :-D…..eller…ja den blev ju till mig med men Oliver kom på ideén igår när han och jag var på Ikea…."Vi borde köpa en palm till Svante som han kan ha vid gungstolshörnan så blir det som när ni är iväg sen"….han skojade och blev mycket förvånad när jag nappade på ideén…sagt och gjort så var en större palm och aloevera växt inhandlade….haha….Det var ju lite svårt att gömma tills idag så han fick se det när han kom hem igår med en öl väntande i lilla hylla i mitten…..Det blev mycket uppskattat. Vi har precis lyckats hitta ett ställe att ha våra två gungstolar på som vi tidigare bara har ställt undan…men det är underskattat att sitta i gungstol! Det är otroligt rogivande och vi har varsin. Det har blivit lite av en favorithörna att sitta och läsa, prata m.m och nu har vi exotiska växter här med medans vi gungar fram på vågorna…haha…..å nä…vi är kanske inte som alla andra men vi har det rätt gott ;-)

Hur som helst så känns det som det bara blir lättare och lättare att njuta av det dagarna har att erbjuda nu när solen tittar fram….

Vi har börjat sova mer på båten och mer lär det väl bli när SHLfinalen är slutspelad ;-)
Så ljuvligt att krypa ner på båten oavsett väder….men något lättare nu när vi kan ha toaletten igång och kunnat fylla på med vatten i tanken utan att behöva vara oroliga för att det ska frysa.

I veckan när vi sov där så var det kyligt när vi kom ner men Svante tände gasolspisen och värmen spred sig snabbt. Att bara vara på båten när det kluckar lite, mörkret kommer så vi behöver tända fotogenlampor….läsa, spela spel och bara sitta och prata, det är livskvalitet på högnivå enligt oss.
Lite städning i båten har det också blivit under veckan….

Hade någon sagt till mig för 5 år sedan att jag skulle uppskatta att bo mer på en båt än i ett hus fullt av grejer så hade jag skrattat högt :-D Men nu kan jag förstå lyckostudier där man kommit fram till att det är lättare att vara lycklig med lite materiella ting än mycket.

Det fortsätter att hända mycket i våra liv just nu så därför blir det lite glapp mellan inläggen här emellanåt. När det händer mycket så prioriterar vi den lediga tiden till återhämtning och så lite dator och mobil som möjligt, vilket är fantastiskt skönt!! Det hade jag också skrattat åt för 5 år sedan ;-)
Idag har jag jättesvårt att ta upp datorn när vi är hemma samtidigt, känner ett stort motstånd men ibland behöver jag ju skriva fakturor annars kommer ju inga pengar ;-) men det gör jag helst en kväll när Svante jobbar eller mina lediga fredagar. Att känna ett motstånd inför att ta upp datorn när vi är flera hemma känns bara sunt.

Nästa helg åker jag till Malmö för att vara med på steg 3 i instruktörsutbildning i MediYoga för Barn och ungdomar. Jag ska även berätta om mitt arbete inom Barn- och ungdomspsykiatrin där. Hur jag använder det i mitt jobb. Kommer även förena nytta med nöje då även min härliga vän Cina är där och det var så länge sedan vi sågs så vi får en härlig hotellhelg och utbildningshelg ihop.
När jag är borta så kommer Svante passa på att ta en sväng till Elias i Oslo eftersom han precis har flyttat till ny lägenhet där men Svante är ju långledig så lär med största sannolikhet blir en hel del båtfix när jag ändå är borta ;-) Svante brukar bli väldigt mycket mer effektiv när inte jag är hemma och det är väl positivt eftersom jag fortfarande inte kan hjälpa till med så mycket fixande….Samtidigt behöver det fixas lite, dels mantåg som blev förstört under vinterns stormar men även lite förbättringar här och där och nu är vi sugna på att kunna segla snart….vi längtar i varenda cell i kroppen.

Jag har dessutom precis börjat läsa den senaste "jordenruntseglarboken" som Svante har läst i vinter och den får mig att längta ännu mer och att se fram mot varje steg som vi tar som tar oss närmare vår egen resa, vårt fortsatta äventyr….för visst är livet ett äventyr även nu ;-) Det kommer vi inte ifrån…eller åtminstone ser vi det så och det är rätt skönt för då måste vi inte jaga massa äventyr hela tiden ;-)

Jag kan nog fortsätta skriva om både det ena och det andra men tror jag avslutar här för nu….är det strax hockey!!

Önskar er en skön söndagskväll!

"Skeppohoj" från vardagsrummet :-D

Effektiv påskhelg

….å helgen är inte över än ;-)

I fredags och lördags så var det dags för oss att stå på vår först loppis för i år…..och det kommer bli många fler. Det var på Arenan här i Vänersborg där vi även stod förra året. I torsdags körde Svante och Oliver dit med släpkärra och fylld bil och på fredagen och lördagen så har vi sålt grejer. Det är så skönt att bli av med saker och veta att någon annan blir glad för det!
Det var inte riktigt lika mycket folk i år som förra året men vi sålde ändå för ett par tusen så det var klart godkänt…även om vi hade mycket med oss hem också fast det är ju så det blir när man har mycket saker.

Man blir lite trött i ben och kropp av att stå hela dagen…en lite paus är skönt :-)

Att sälja saker på loppis men även blocket och tradera är en del av våran plan för att komma iväg. Allt ska ju faktiskt bort och då måste vi börja med allt överflöd av saker som vi inte använder…..och det är en hel del även det. Det är så skönt att rensa!
Det är också härligt med alla människor som gärna stannar och pratar lite….framför allt är många nyfikna på våra planer. Vi brukar ha en liten ram med oss där det står om våra planer och en bild på båten som vi sätter på bordet. Det är också kul när en del då köper något och vill betala mer än vi begär bara för att de gärna "sponsrar" vår resa :-D ……fast vi inte säljer för att få ekonomi till resan utan mer för att bli av med alla saker….att vi tjänar pengar på det är ju en positiv "bieffekt" ;-)

Inte nog med det…idag åkte Svante till Oslo med bil och släpkärra med ännu mer saker till hans son, Elias, som nu flyttar till ny lägenhet med sitt kollektiv där. De visade sig att de saknade en hel del egna saker som nu behövdes i nya lägenheten…kanon för oss, bara att skicka med :-)

"Do something each day to bring you a little bit closer to your dream"

Så sant….och det försöker vi leva efter :-)

Jag och Coccos är hemma idag, vilar, tar det lugnt, går långa promenader och njuter av solen…..tror minsann det kallas återhämtning….känns behövligt och njuter för fullt

Idag gjorde jag det jag aldrig mer trodde att jag skulle kunna göra….

Det är svårt att beskriva det här men jag tar det från början…..

När värken i min nacke började för snart exakt två år sedan så trodde jag väl aldrig i början att det skulle innebära slutet av min "karriär" som gruppträningsinstruktör. När hösten kom och smärtan fortsatte att bli värre och jag hade första mötet med en ortoped som sa till mig rakt och ärligt att jag aldrig skulle räkna med att kunna löpträna igen….ja då insåg jag att jag kunde glömma även allt det andra. Hösten var mörk och tung och fylld av smärta både fysiskt men även psykiskt av sorg för att släppa något som varit så stor del av mitt liv sedan lågstadiet…träning.
Men det gick att släppa och gå vidare och se allt annat som jag kunde göra, flytta fokus. En stor hjälp i detta var förutom min familj MediYogan och Mindfulnessen som jag hittade mig själv och min styrka.

Det är nu 6 månader sedan jag stelopererade nacken och smärtbilden är så mycket bättre men jag kan fortfarande räkna de helt smärtfria dagarna på mina fingrar. Jag kan hantera det och börja hitta mina gränser.

För någon månad sedan utbytte min kollega Lisa och jag på O2 några snabba ord mellan våra yoga pass. Jag nämnde att det vore kul att komma in och köra en låt om hon har en "Zumbahappening" någon gång….Varför sa jag så?? Skulle jag klara det?
Bara några dagar senare kom ett mail från Lisa att jag gärna fick vara med och köra några låtar på hennes pass på påskafton. Varför inte….det var ju långt kvar!

Plötsligt var vi då här….Jag har in i det sista varit väldigt osäker på om det skulle fungera eftersom jag har haft väldigt ont i nacken i veckan efter den långa resan hem från semestern….men…å andra sidan så hade jag ju ont för att jag hade suttit mycket stilla.

Jag insåg i veckan att jag inte kunde köra igenom mina tre låtar mer än max 1 gång även om jag tog det lugnt för då kändes det…..jag insåg också mot slutet av veckan att det här var väldigt kul att lyssna på musiken och röra sig till den igen….skulle jag klara av att ta det lugnt verkligen??
Jag började fundera på i slutet av veckan att höra av mig till Lisa och säga att jag står över. Hon hade ju ett pass ändå så det skulle ju inte göra någon skillnad om jag var där eller inte….
Men faktum var att det här handlade om lite mer än det…vilket jag berättade för Svante igår i bastun och han fick en ahaupplevelse och förstod nu vad det här handlade om egentligen.

Att plötsligt inte kunna göra något som man tycker väldigt mycket om, plötsligt få avsluta det och när jag höll ett pass sista gången så hade jag ingen aning om att det skulle vara det sista….det gör att det blir ett stort tomrum, en sorg m.m
Att veta att jag kan köra om så bara tre zumbalåtar som jag själv valt som funkar och att sedan känna att det räcker och att jag inte har en längtan tillbaka till det som har varit och jag kan välja att inte göra det mer det ger både styrka, stolthet, en slags lättnadskänsla b.la. Det går inte att beskriva….

Men visst insåg jag att det här skulle bli svårt…när adrenalinet sätter igång, glädjen kommer och plötsligt är det bara kul som det brukade vara och då känner jag inte efter….vilket är precis den anledningen som satte mig i den här situationen från början, ja hur ska jag kunna stoppa då??

Jag bestämde mig för att köra mina låtar, tjoa lite på Lisa efteråt och vara kvar i salen i max 30 minuter sedan lämna för att jag kände att jag inte kunde lita på mig själv. Jag informerade alla om detta innan passet och det var såklart inga konstigheter….Å jag klarade det!! Jag klarade att köra låtarna, jag klarade att släppa taget och lämna fast det var ljuvligt kul. Jag klarade att stanna upp och lägga mig på golvet i 10 minuter i omklädningsrummet för att låta nacken vila och känna igenom hur det kändes….och jag fick för första gången på nästan 2 år packa ihop svettiga träningskläder och kroppen hade fått svettas igen av något annat än bastu eller sol!! Det var obeskrivligt skönt….något som varit så självklart hela livet….

Om jag fick mersmak??
Faktiskt inte….det var kul men jag saknar inte att köra klasser regelbundet på det sättet, jag är verkligen färdig med det. MediYoga och Mindfulness ger mig så mycket mer där jag är i livet nu och jag skulle ju ändå aldrig klara att köra ett helt pass som det är nu men jag känner verkligen ingen sorg över det….bara tacksamhet och stolthet….

Att lära sig lyssna på kroppen är inte lätt alls…..men det går och framför allt går det att lära känna sig själv hur man fungerar….Jag vet var jag har många av mina svagheter och styrkor idag men det är inte alltid jag kan ändra på dem men eftersom jag vet t.ex att jag har svårt att lyssna på kroppen när något blir kul så kan jag hjälpa mig själv genom att begränsa mig på annat sätt som idag och att verkligen göra det och inte tänka…en låt till….bara en till…..

Detta kanske låter konstigt men detta kändes inte som en nystart utan mer som ett avslut….och känslan nu är otroligt skön! Att dessutom Växjö Lakers slog Frölunda i hockey i kväll igen gör ju inte denna påskdagen sämre precis ;-)

Värt att fira med lite bubbel med min kärlek och stora stöd å inspiration….min älskling <3

GLAD PÅSK!!

"Heaven and hell!" Äventyr i Lissabon utan båt och med bortsprungna barn på vägen b.la……...

Förra tisdagen så skulle vi samlas hemma oss för att på onsdagen bege oss till en lång helg i Lissabon. Min mamma, min lillebror, våra tre söner och Svante vara alla samlade rätt tidigt på tisdagen i vårt hem men redan där blev det lite tokigt och ett liiitet stresspåslag. Jag hade varit på MediYoga utbildning i Stockholm och skulle ta tåget hem 16.15. Precis innan vårt tåg skulle få åka så kör ett pendeltåg och det lyckas köra sönder en växel….behöver jag säga mer…SJ…..bistrovagnen slut på ca 1 timme ändå stod vi på stationen!!…..Informationen som kom löd:"Jag lovade att ge er mer information om läget och vad som händer..men jag vet inget…" Nästa information; "Vi kommer varken framåt eller bakåt och vi har ingen förare!!" Hahaha…då kunde jag och den äldre officern jag satt bredvid inte annat än att brista ut i gapskratt!! Ja vad skulle vi göra…folk blev så klart arga och visst fanns det en del av mig som nu kände mig något stressad över om jag överhuvudtaget skulle komma hem det dygnet men vad kunde vi göra åt det?? Inget….Efter många om och men så kom vi iväg och efter att ha suttit 7-8 timmar på tåget som var ett snabbtåg som skulle ta 3….så var jag ändå hemma och kunde börja packa och skriva ut flygbiljetterna som hade kommit till min mail medan jag var i Stockholm.

Tänk om jag hade vetat då att det bara var början på kommande veckas äventyr…. ;-)

På onsdagen begav vi oss ner till Landvetter i 1-2 grader och snöblandat regn. Äntligen framme på Landevetter……
Eller??
Någon saknade visst ett pass? Hm…Elias hade glömt sitt pass i Oslo. Som tur är kan man göra ett tillfälligt på Landvetter men vi hade också hört att det skulle funka med körkortet….Elias frågade vid bagageincheckningen. Svaret blev; "du reser med det på egen risk"…ok?? Han pratade sedan med passpolisen och hon tyckte det borde funka, framförallt när han hade sin pappa med….men för säkerhetsskull så skrev hon ut en kopia på Elias pass och satte stämpel och signatur på…..fast det inte är så man brukar göra men hon ville hjälpa till och skulle ändå gå i pension snart :-) Härligt med hjälpsamma människor!

Vi kände nog alla en lättnad när vi gick på planet….eller ja…min lillebror och Elias tycker inte det är jättekul att flyga så det kände väl lite oro framför allt med flygolyckan som varit bara någon dag innan. Men vi kom iväg lugnt och fint med Air France. Vi mellanlandade i Paris och hade ca en och en halvtimme där och vi hade kunnat utläsa att vi skulle landa på 2 F och flyga från 2G så jag utgick från att det var ju rätt nära vartannat…..Trodde jag!!

Dags för nästa äventyr….Vi gick av planet, följde de fina pilarna genom långa korridorer och flera av oss var i behov att tömma blåsan. Värst var Oliver och Elias (visserligen 18 och 20 år…) när vi kom till korridorernas ände så står det att vi ska invänta buss. Det finns ingen toalett i närheten och det står att bussen ska komma om 7 minuter. Oliver och Elias vänder tillbaka för de hade sett en toalett när de gick av planet……Bussen kommer och de är inte tillbaka. Jag försöker fråga mannen som står där om det går fler bussar sedan för vi saknar några men han vill helt klart inte förstå och blir lite irriterad på mig. Min bror går tillbaka för att kolla efter grabbarna….ingen av de tre kommer tillbaka. Tillslut bestämmer vi oss för att gå på. De är inte ensamma och trots allt vuxna….eller? Man slutar aldrig vara förälder…helt klart! Brorsan är 36 år och mamma var med orolig….haha….hur som helst så åker vi buss en väldigt lång stund innan vi är framme….jag försöker ringa oliver och får tag i honom och han säger att de också är på en buss men de vet inte vart den går. De hade gått på någon annanstans…..Plötsligt kommer min bror. Vi lägger på….Vi tror ju först att grabbarna kommit med samma buss som honom…men nej! Han berättar att han hittat killarna men att de hade gått ut genom några dörrar som de sedan inte kom tillbaka genom….Först Oliver och sedan hade Elias lallat efter….vilket var tur för det är alltid lättare när de är två ändå…Sedan ringer de igen och det visar sig att det nu är i huvudbyggnaden som vi är men vi säkerhetskontroll som de måste gå igenom igen och tillslut hittar vi varandra….30 minuter kvar till flyget ska gå. Vi hann…..

Dags att landa i ett vackert Lissabon….jag är inte flygrädd men den inflygningen var den värsta jag har varit med om även om jag inte for illa av den som vissa andra. Planet gungade från ena till andra sidan, vinglade fram och tillbaka ca 10 -15 minuter till och med när det landade….men även det gick ju faktiskt väldigt bra :-D (men Svante och jag föredrar nog ändå båt…)

Vi skulle bo en bit utanför Lissabon stad i Carnigie så vi tog tunnelbanan och det gick hur enkelt som helst efter beskrivningen vi hade fått av ägaren till huset vi skulle hyra. Från tunnelbanan var det ca 5 minuters promenad. Framme……José mötte upp oss med nyckel och visade oss runt i huset. Därefter fick Svante och jag åka en sväng med honom så visade han oss närmaste området som var fullt av restauranger, Benficastadion samt Lissabons största shoppingcenter bara 7 minuters gångväg från oss.

Första dagen sedan var lite mulet men varm så vi tog shoppincentret i besittning….vilket gigantiskt ställe!! Det tog aldrig slut!! Billiga affärer var det med och roliga och märkes affärer. Grabbarna hittade en favoritbutik som de kallade för Ullared för de hade allt och det var otroligt billigt. Mamma och jag gick för oss själva sen möttes vi och åt.

På fredagen visade sig Lissabon från sin bästa sida…klarblå himmel, ca 22 grader varmt. Svante och jag började morgonen med att gå till bageriet i närheten och köpa nybakat bröd….detta gjorde vi sedan varje dag och jag blev grym på att göra "läten" på portugiska!! Haha…vissa saker lärde man sig men många gånger så svarade jag dem med ljud så som jag tyckte att de sa sina hälsningsfraser och när man lämnade butikerna eller restaurangerna :-) Funkade kanon…tyckte jag…de kanske tyckte jag var helt tokig…men det bjuder jag på.

Det var enkelt att åka in till stan med tunnelbanan och dr fanns mycket att se. Den fina gatan med alla fina butiker som man inte ens vågar tänka på att gå in i, Gucchi m.fl. Men sedan fanns många små gator åt alla håll och kanter. Vi gick ner mot vattnet, satte oss då och då på någon trevlig uteservering så mamma och jag fick vila oss och vi njöt av solen och tittade på människor. Vi såg alla möjliga märkliga saker som en man på en stege som jobbade och i fönstret ovanför står en man och håller mannen i stegen i armen för säkerhetsskull!! En skola dök upp med de sötaste små "filurer"…ett gäng iklädda blåa tröjor och mössor hållandes i en lång blå orm och efter ett gäng med gula kläder och gul orm :-)

Jag kan berätta massor av detaljer men då tar detta inlägget aldrig slut….;-)
Sammanfattningsvis så kan vi säga att huset var kanon! Låg bra utanför stan med massa lokala restauranger runt om vilket gjorde att priserna var lägre än inne i stan. Maten god, vinet fantastiskt och billigt, ölen fick väl sådär betyg av männen i sällskapet….Stan hade något för alla…..affärer, små gator i långa backar upp och ner i mysiga gränder….gamla härliga spårvagnar, havet och värme (vi hade räknat med den prognos som visats innan vi åkte då det skulle ligga mellan 16-18 grader och det kändes bra…nu var det mellan 20-25 grader!).

Bland det tråkigaste var nog faktiskt alla erbjudande som turister hela tiden fick om att köpa knark…..öppet på gatan. Inte ens när man satt på vissa restauranger i innestaden så sa personalen till dom utan vi själva fick göra det. Liten nackdel var det med att vi inte hade någon uteplats till vårt boende att sitta på morgon och kväll i solen…men å andra sidan så kanske vi inte hade kommit iväg ut så tidigt annars ;-) Vi hade lätt kunnat stanna längre allihop.

Sista äventyret blev nästan som det började för mig…..
Jag checkade in oss online dagen innan vi skulle åka hem. Klickade i att vi skulle få våra boardingkort till mobilerna. Smidigt tänkte jag eftersom vi inte hade någonstans att skriva ut dom….Hade varit kanon om inte 3 av oss inte hade fått dom till sina mobiler….Vi bestämde oss för att åka i bra tid till flygplatsen på söndagen så de skulle kunna hjälpa oss.

Vi var på flygplatsen ca 12.30 och vårt plan skulle lyfta 15.40. När vi hittat Air France "båset" och jag pratade med mannen där så svarade han snabbt på " seven to gothenburg?" Jag svarade ja och han förklarade att vi inte skulle kunna åka med det planet för det var försenat….???Vi skulle missa vårt nästa plan från Paris och inte komma hem….Suck! Men….så sa han att han skulle lösa det och vi fick istället åka med ett plan som skulle gå 14.10 och vi skulle vara hemma 21.00 istället för 22!! Alla jublade, vi var ju ändå redan på plats på flygplatsen. Nu blev Elias frånvaro av pass ifrågasatt för första gången när vi skulle checka in bagaget…!! Hjälp!! Men!! Det löste sig med lite övertalning och uppvisande och förklarande av kopian på passet med stämpel och polisens underskrift från Sverige :-) Puh!!
Det var en jobbig färd för våra rädda medpassagerarer för det var mycket luftgropar under en längre tid. Väl i Munchen ( som vi nu fick mellanlanda i istället) så skyndade vi oss genom den gigantiskt stora flygplatsen mot vår gate. Vi hade 50 minuter på oss knappt…..väl framme så väntade vi och väntade…inte en människa som jobbade dök upp i disken vid gaten??? Konstigt!

Tillslut fick vi besked….flyget vi skulle åka med hade varit tvunget att mellanlanda i Rotterdam p.ga dåligt väder och man visste inte när det skulle kunna lyfta igen….
Bara att gå och äta….shoppa taxfree och göra det bästa….lång väntan blev det men till slut fick åka hem fast då hade vi nästan ställt in oss på att få en övernattning…..23.30 landade vi på Landvetter….då var vi rätt trötta.

Vi hade en härlig semester med allt vad det innebar men ja….Alla 7 är överrens om att vi varmt kan rekommendera Lissabon!