Avslut & Nystart 2014-2015

Då har vi kommit dit där det är dags att lägga 2014 bakom oss….
Varför jag skriver på Nyårsaftons kväll?? Om vi har tråkigt?? Knappast men alla män är upptagna :-) Sönerna kollar hockey, Svante och min bror är i köket och förbereder middag ;-) …så då passar jag på.

När Svante och jag gick långpromenad med Coccos och min brors stora risensnauzer Hozz, så pratade vi om året som varit och det som kommer.
Vad har varit bäst med 2014?

Svante: Våra 5 veckor i Danmark! Familjen  funkade ( tonåring ombord vilket visade sig vara inga problem alls under så lång tid…), båten funkade och vädret var bra. Sedan tyckte han även en av våra sista seglatser i Vänern när hösten hade kommit och vi seglade till Dalbergså och låg vid en ö, yogade, badade och bara tog det lugnt. Avslutningsvis, självklart vår Egyptenresa!

Jag: Måste ju säga min operation då det förändrade min livskvalitet så fantastiskt mycket! Sedan hade även jag Danmark och Egypten.
För mig, men Svante instämmer, så känns det väldigt skönt att lämna 2014 bakom oss och påbörja ett nytt år med nya möjligheter och äventyr. 2014 för mig är ett år fyllt av väntan, ovisshet och smärta - större delen av året. Men självklart kan jag även se alla möjligheter som uppstått på vägen och hur mycket bättre och lugnare jag känner mig som människa.

På tal om möjligheter så har Mediyogan, Mimyn (Mindfulness & MediYoga i kombination) samt tillverkning av budskapsarmband och malahalsband ( som jag faktiskt började göra i rent rehabsyfte för min högerhand!!) gjort att vi nu från januari 2015 blir företagare! Jag hade aldrig kunnat drömma om den efterfrågan av mina armband och halsband som uppstod i december och då är det bara människor jag har som vänner på facebook!

Att vi dessutom startar företag är en del på vägen mot vår avresa med båten senast 2018. Förhoppningsvis så kommer det att leda till möjligheter som vi kan fortsätta jobba vidare på oavsett var i världen vi befinner oss med vår båt. Till hjälp att hitta de bästa lösningar här kommer vi ta Camilla Hiervi Lerbert till hjälp (www.peelitoff.net).
Mer om företaget kommer 2015.

Vad ser vi då fram mot??
Här tänker vi exakt lika!
Vi har eventuellt funderingar på att köpa en annan båt…och hittar vi rätt så kommer vi att köpa den utomlands och segla hem den oavsett var i världen den finns :-D
Vi ser 2015 som ett år då vi kommer börja jobba ännu mer framåt mot vårt äventyr genom b.la att stå mycket på loppisar och sälja saker på blocket….för vi har otroligt mycket saker och allt ska bort tills vi åker! Så saknar du något….tveka inte att höra av dig och fråga ;-)

Så…..vi lämnar gladeligen 2014 bakom oss och tar med oss gobitarna till 2015, samt ser fram mot nya möjligheter och äventyr.

Med ett dopp i ett ISKALLT Vänern så önskar vi er ett GOTT NYTT ÅR & ett Gott Slut!

Julen närmar sig….

"Dan, före dan före dopparedan"…..ja, nu är det nära.
Jag kan inte påstå att jag känner mig särskilt stressad…men å andra sidan så har vi nog allt lite svårt att hitta den där riktiga julkänslan med.

Visst är var det skönt att få ett avslut med farfars begravning i fredags å tal höll jag….."Brevet du aldrig fick"…jag och gamla politiker….ja farfar var ju f.d riksdagsman så det fanns några sådana där och jag kände dagarna innan att vi i familjen borde säga något med, men jag visste att ingen annan skulle göra det….nervöst men oj vad bra det kände efteråt att ha gjort det. Jag fick nog med en bra helhetsbild av farfar mellan skratt och tårar. Men som sagt nu är det över och jag tror faktiskt att det är därför som jag känner mig trött i alla fall.
Svante han jobbar ikväll och imorgon gör vi några timmar med innan vi plockar upp Oliver och Noah i Göteborg för vidare färd mot min lilla mamma och bror i Växjö. Det ska bli riktigt kul och det ser vi alla fram mot. Mest tror jag att alla längtar till julklappsspelet som blivit en kul tradition hos oss, så nu ska vi introducera det för mamma med :-) Halva nöjet, tycker vi nog allihop, är att slå in paketen så de ser så roliga och intressanta ut som möjligt!
Sen bestämmer vi tid, ex 20 minuter, ställer en klocka och den som får 1 eller 6 får ta ett paket, tar paketen slut får man plocka av varandra :-D Brukar bli många goa skratt!

Godiset är bakat och den stora laxen och en liten sik är införskaffad av min härliga kollega Yvonne, vars man är fiskare. Sillen är inlagd och ingredienser till grönkålssallad med grapefrukt och valnötter är fixad….så, ja det blir nog allt bra mysigt sen ändå.

Sen är det ju kul med julklappar!! Det är lika kul att få som att ge när man inte har en aning om vad det kan vara. Jag vet inte något i år och känns jättespännande….ja….precis som ett barn på julafton ;-)
Jo!! En sak vet jag…men det är mer en julklapp till mig själv som blir av tack vare min fantastiska man, Svantes påtryckningar. Så härligt med en sån klok och inspirerande make!!
Vad det är??
Jo jag har nu precis bokat boendet till min Yogaresa med Malin Berghagen i maj!! Jag har aldrig gjort något sådant innan. Jag känner inte en människa men oj vad spännande det ska bli just därför! Jag åker dit för mig och för yogan! Tack min älskling för att du fick mig att faktiskt göra det här <3<3

Japp…tomtarna är på plats också…det får vi inte glömma! En på båten och ett gäng på altanen ;-) Å Coccos hon blev nyfriserad och fick klorna klippta på långpromenaden igår. Så….jaaa….trött kan jag väl få vara efter senaste veckornas känslostorm men….det känns rätt gott med jul ändå!

Från oss alla, till er alla, En Riktigt God Jul!!!

…..nu smyger vi ner till båten för att sova där så här precis innan jul ;-) 

Känslomässig berg- och dalbana….

Det har inte precis duggat tätt mellan inläggen sedan vi kom hem från Egypten…anledningen är så enkel att det hänt så mycket och gör hela tiden vilket tagit lite på krafterna och jag har prioriterat att försöka hantera det som är och att inte sitta så mycket vid datorn.

När vi var i Egypten så kände vi båda en enorm lycka och tacksamhet. Tacksamhet för så mycket men b.la till min farfar som gjorde resan möjlig. Därför kände vi att när vi kom hem så skulle vi inte vänta till jul med att hälsa på honom och berätta det utan bara till kommande helg när vi var lediga……
Tyvärr hann vi aldrig göra det….på måndagen fick jag ett samtal från min bror att jag behövde komma ner till Växjö så fort som möjligt för farfar nog inte skulle leva så länge till….Jag kastade mig på första bästa tåg ner till Växjö men hann inte….när jag hade kommit halvvägs så fick jag samtalet från min bror att farfar hade somnat in….Hemskt besked att få på tåget. Huvudet jobbade på högvarv….men jag hann ju inte säga till honom….??!! Han hade inte haft telefon så jag hade inte kunnat ringa honom heller tyvärr…

Svante & jag tog med farfar till Teleborgsslott förra sommaren. Farfar var uppvuxen bredvid det & hans mor arbetade på slottet….Vi fick massa kul historia från farfar. Tack!!

När jag kom till Växjö så mötte min bror mig och vi åkte till sjukhuset för att ta farväl. Han låg där så fridfullt och det såg faktiskt ut som om han log. Jag visste att han kände lättnad. Han har längtat så länge efter att få göra farmor och min pappa sällskap och för hans skull så var det skönt att det gick fort. Men det går inte en dag utan att jag någon gång under dagen bara får den där tanken "jag måste ringa farfar!"

Även om farfar var gammal så är det ändå en människa som alltid har funnits i mitt liv och det väcker ju även annan sorg som saknaden av min pappa som faktiskt kunde ha fått vara med lite till…..Men nu är det som det är men det är svårt att kastas mellan känslan av att vilja göra det mysigt inför jul, med julpynt, ljus och bakande för att i nästa stund känna saknad. Julen är ju på något sätt så förknippat med att tänka och vara mer med familjen. Visst njuter vi så mycket vi kan men vi upplever helt klart att det är något som saknas i år i "julstämningskänslan"…..

Så här ser våra veckor ut från Egypten och framåt:
Lycka, glädje, tacksamhet i Egypten ena veckan, nästa sorg och förlust av farfar, nästa bröllopsdag med glada minnen och mysiga planer, nästa igen är det begravning och sedan är det jul…….
Det kanske faktiskt inte är så konstigt att "julstämningskänslan" inte kommer som den brukar och det måste kanske få vara så.

Eftersom det enda vi vet här i livet förutom att det är under en begränsad tid, är att allt hela tiden förändras så känns det oerhört viktigt att ta vara på de små sköna stunderna och verkligen känna efter vad som känns rätt, riktigt och vad vi helst vill göra. Huset kanske inte måste vara jättepyntat och vi kan istället gå sköna långpromenader och prata om tankar, drömmar och funderingar, basta, sova på båten m.m

I min MIMY (Mindfulness & MediYoga grupp) så hade vi just "allt förändras" som reflektion den veckan när farfar dog. Här är en tänkvärd text som jag skickade ut i veckobrevet till mina deltgare:

"Ju mer vi försöker skydda oss från den ofrånkomliga förgängligheten, desto sämre mår vi rent psykiskt. Rädsla för förändring kan bidra till fastklamrande, girighet och oförmåga att släppa taget. Om allting förändras, vad är då meningen med att försöka hålla fast? Eller göra motstånd mot inre tillstånd som vi inte vill uppleva? Allting kommer ändå att förändras.

Förändring är naturligt och pågår varje dag och varje sekund. Det finns ingenting vi kan göra åt det.

Eftersom allt är obeständigt, är det ovist att binda sin lycka vid det som i morgon kanske är annorlunda eller helt har upphört att existera. Man bör vara glad åt sina ägodelar, sin familj, sitt arbete, sin hälsa o s v, men vara klar över att man när som helst kan mista det man har och därför inte bygga sitt liv på det som är förgängligt. I annat fall drabbas man av besvikelser. Lyckans grund i en värld utan trygghet måste vara en bestående inre frid, som råder oavsett livets växlingar."

Med det vill vi önska er en riktigt bra vecka och kom ihåg vad som är viktigt nu i julstressen…..det kommer bli jul även om du inte hinner med allt utan prioritera istället att vårda dina relationer med vänner, familj och andra.

Varma hälsningar

SoS 

Sammanfattning av vår härliga resa till Egypten

Brrrr……det är så kallt här hemma i Sverige!! Vi längtar tillbaka!
Men, men ….nu är det som det är och vi är här men kan i alla fall njuta av härliga minnen från den gångna veckan :-) Tänk vad fantastiskt ändå att kunna flyga i ca 5 timmar och på så sätt förflytta oss från ett 2 gradigt Sverige till ett Marsa Alam - Egypten med 27 grader :-)

Vill passa på att varna för att detta blir ett rätt långt inlägg med mycket bilder ;-)

Vet inte riktigt var jag ska börja…..men till att börja med så kan jag ju säga att vi som aldrig har varit i Egypten var fascinerade av vilken gigantiskt stor "sandlåda" det faktiskt är!! En stund innan vi skulle landa sa Svante till mig att titta ut på all öken….-"Äh, det är ingen öken, det är moln", svarade jag och undrade hur han kunde få det till det??? Haha…men efter att ha tittat en liten stund till så såg jag att Svante hade rätt!! När vi åkte med bussen från flygplatsen så förflyttades vi genom ett sandfyllt landskap på ena sidan….det var sand så långt vi kunde se. På andra sidan låg ett hav så vackert!! Till och med bilderna i resekatalogerna är sämre än verkligheten!! 50 nyanser av blått och turkost :-D

Vårt hotell låg ca 30 minuter från flygplatsen. Det skulle ju stanna och släppas av folk vi andra hotell också först, vårt låg längst bort från flygplatsen. Hotellområdet var stort med poolområde och strand.
Vi fick ett rum på 3:e våningen vilket blev riktigt bra. Vi hade utsikt överallt. På ena sidan över trädgården och havet och på andra den mystiska öknen. Det var ju ett allinclusive hotell så all mat och dryck ingick. Buffé morgon, lunch och middag!! Bra var den också. Det fanns alltid något att äta som man tyckte om och skulle det inte råka finnas så fanns det en kock som stod och wokade ihop pasta med de tillbehör som du valde att ha i. Till frukosten stod kocken där och gjorde stekta ägg till de som ville ha och små miniomeletter innehållande det man valde själv att ha i. Dessutom fanns det ju dessertbord vid varje tillfälle, vid frukosten var det croissanter och liknande. Så hungrig behövde man inte precis vara. Sedan kändes rätt bra att höra den svenska Vingvärden berätta, när han hälsade på oss på hotellet, att köket på vårt hotell har fått pris för sin renlighet. Han hade själv varit inne i köket och tittat.

Sedan snorklingen…..wow!! Ljuvligt!! Det ligger korallrev in i viken där hotellet ligger, så det räckte med att gå i till knäna och stick ner sitt huvudet i vattnet med cyklop, så öppnade sig en helt fantastiskt, vacker värld!! Koraller i regnbågens alla färger, fiskar i alla olika storlekar och fantastiska färger. Svante är ju väldigt duktig på att dyka sedan många år så han dök rätt djupt ner med snorkel och allt och fick ju då se ännu mer :-) Så som stingrocka t.ex….ändå tyckte han att det räckte gått å väl att snorkla för det fanns ju så mycket att se ändå. Vi såg även "lionfish" som det kallar det men den kallas även drakfisk och är också giftig men hade ett mycket spännande utseende.

Det var bara viktigt att inte röra fiskarna man såg eftersom det finns några som kan åstadkomma en hel del skada till sitt försvar i så fall.
Min lycka blev total när mitt favoritdjur dök upp en tidig förmiddag när vi var påväg ut på bryggan för att snorkla….delfiner!! Två delfiner kom in i viken där det låg folk i vattnet och snorklade. Badvakten visslade i sin pipa och ropade i en megafon -"Dolphines!" Det tog inte många minuter förrän hela bryggan var full med folk. Svante hoppade i också men då var de redan på väg ut till havs igen så vi hann inte få dem på bild men det gör inget för upplevelsen har vi med oss och det var magiskt att se dessa ljuvliga djur komma dit frivilligt och vara i sitt rätta element och på ett så naturligt sätt.

Vad har vi då gjort?? Jo vi har legat på stranden från klockan 8 på morgonen då det varit så varmt och skönt redan då. Njutit, slappat och läst böcker.

Ätit gott, druckit gott och sedan även passat ägna oss åt lite medicinsk yoga och meditation.

En kväll tog vi shuttlebus in till den närmaste staden Port Ghalib…..men det kunde vi nästan varit utan. Det var några små shopping gator med flera liknande affärer och "special price", "best price only for you my friend"…suck. Vi är inte särskilt roade av det och inte var utbudet fantastiskt heller precis men båtarna i hamnen var ju stora ;-) Vi blev avsläppta vid porten dit in och hämtade där 2 timmar senare och vi trodde det skulle bli stressigt men knappast. Längre hade det inte varit kul att vara där kände vi. Vi kände att vi var glada att vi inte bodde på något av hotellen som låg där inne. Vi besökte även spa avdelningen en eftermiddag. Svante gjorde sin efterlängtade knivrakning. Något han alltid har velat prova. Själv fick jag ögonbryn och överläpp trådad vilket inte var jätteskönt precis men blev bra. Sedan fick jag en ansiktsbehandling anpassad för allt solande som man ägnar sig åt när man är på ett sånt här ställe. Det var skönt.
På kvällarna var det också underhållning vilket vi tittade på ibland. Det var väl lite så där men dem som underhöll var trevliga och gick runt och pratade och försökte och det kändes lite som man ibland kollade mest av respekt för dem. De var italienare. Det var italienare som ägde hotellet.

Personalen var överlag väldigt trevliga även städaren. Lika glad varje dag när vi hälsade på honom och frågade honom tillbaka hur han mådde och önskade honom en bra dag. Han till tyckte vi var så trevliga mot honom sa han sista dagarna så han tyckte det var väldigt tråkigt att vi skulle åka redan….han tyckte vi gärna fick stanna två -tre veckor till :-) Han överraskade med nya spännande "handduksfigurer" var och varannan dag ….haha…ljuvligt!

På seneftermiddagarna när det började bli lite kyligare vi havet så gick vi oftast upp och satte oss utanför vår dörr….alltså inte på balkongen för där var ju skugga. Vi hade då utsikt över öknen men vi satt ju lite i "korridorbalkongen" om ni förstår hur jag menar. En dag kom städaren förbi och blev lite förvånad men hälsade glatt. Sedan kom en annan som jobbade och tittade lite konstigt på oss men hälsade glatt. Sedan kom en tredje person och frågade om allt var ok??? Han undrade om det var något fel på utsikten….haha….ja det kan man ju undra…..vi var ju rätt ensamma om att sitta där…men vi skrattade lite och lugnade honom med att allt var jättebra och att vi njöt av denna utsikten med.

Var det då något som inte var bra kanske du undrar??
Ska man nämna det som var jobbigast under vår härliga resa så var det lätt Ryssarna!! De fanns rätt gott om dem och det var högljudda och har nog ingen aning om vad respekt och hänsyn är för något……Men det gick att försöka hålla sig så långt som möjligt i från dem för det mesta så funkade det. Till och med personalen som vi pratade med uttryckte att de var rätt trötta på ryssarna. De passade ju dessutom på att dricka en hel del alkohol när det ändå var gratis…..och tog de drinkar så tog de ett glas vodka vid sidan om för att hälla i.
En annan sak som blev så där men troligen hade kunnat undvikas var att jag blev dålig i magen den dagen vi skulle åka hem….Inte kul alls! Vi tror att vi vet var orsaken var. Sista kvällen tog vi en drink ihop med ett annat svenskt par. De hade en så vi tog en likadan. De hade berättat tidigare undan veckan att de hade varit dåliga lite om varandra båda två men vi tänkte in mer på det då. De sa till oss att röra runt i drinken för annars hamnade alkoholen längst ner. När jag gjorde det så såg det ut som det som verkade vara någon mjölk liksom skar sig….jag noterade det men struntade i det…hm…Svante gjorde inte så, utan konstaterade sedan de dem hade sagt att den var väldigt svag i början och sedan blev väldigt stark och mjölken låg som ett skum kvar eftersom han hade druckit ur ett sugrör och då lämnade han skummet sedan. Men, men….jag var lite orolig för resan hem men det gick bra….jag lät helt enkelt bli att äta så då var ju magen tom och drack vatten väldigt lite åt gången men tätt och en och annan resorb. Jag var dålig även igår fram till eftermiddagen men sedan har det varit bra så det blev ingen långvarig historia precis vilket känns skönt.

Behöver jag säga att vi är otroligt tacksamma för vår undervattenskamera ;-) Vi blev lite oroliga vi något tillfälle när den såg ut att inte må så  bra när Svante troligtvis hade dykt ner på mer än 10 meter vilket är kamerans max….men det räckte att öppna den och ta ut allt så den fick torka ur så funkade den bra igen.

Jag har säkert missat något och ändå blev det ett långt inlägg :-)

Men nu är det hockey så nu får det vara bra för denna gången. Växjö spelar nu och Leksand senare. Jag håller tummarna att Svante hinner hem från jobbet så han kan få se sitt Leksand spela. Gissa om någon är glad över att Leksand inte har dumboplatsen längre!! Haha!! Han kom hem från jobbet igår kväll och sjöng "SM guld, SM guld!!" Det är härligt med positivt tänkande!

Ha en skön lördagkväll!!

Julklappstillverkning och dags att lämna landet

Som jag tidigare har beskrivit så har jag jobbat lite med att få tillbaka en bättre finmotorik i min höger hand genom att pärla armband med små budskap/påminnelser. Det har varit kul och nyttigt. Roligast har nog varit att det blev ett sådant intresse för dem :-)
Nu har jag tagit det lite längre med att göra mina egna Malas halsband.
Vad är malas?
Malas är radband/ meditationssträngar, kallas även för "meditation beads", alltså meditationspärlor. Detta är i grunden en österländsk tradition som har funnits i tusentals år framför allt inom buddism, hinduism, yoga, meditation, bön m.m. Tanken är att man ska tänka en tanke för varje pärla i halsbandet (108 st) eller armbandet (27 st) eller så kan man bara räkna dem.
Lite intressant fakta:
Siffrorna 1,0 och 8 representerar 1= Alltet, 0= Medvetenhet, 8= Evighet
Tillsammans bildar de siffran 9 = Fullständighet (balans tänker jag..)
Det finns 54 bokstäver i sanskritalfabetet, var och en har ett manligt och ett kvinnligt, Shiva och Shakti.
54 gånger 2 = 108
Idag används malas halsband även som vanliga smycken eller är en bra gåva att ge bort till någon man tycker om. Ofta görs halsbandet med olika halvädelstenar. Halvädelstenar brukar ofta ha olika betydelse och självklart kan man välja ett halsband som man tycker är snyggt men det är också kul att ge bort ett med stenar som har betydelse och passar till just "den" personen.

T.ex har jag gjort det här halsbandet i med vita Howlite pärlor. Jag kallar det för "Styrka"…. Howlite bearbetar en självisk, negativ och kritisk attityd för att släppa fram oskuld och styrka. Den sägs även kombinera det logiska tänkandet med betraktande och tålamod. En sten för framgång och för att våga följa våra ambitioner hela vägen. Den låter oss inte stanna i tvekan utan stödjer vår att vår energi kommer till uttryck.

Här är ett som inte har fått något namn än men som innehåller röd sardonyx. Sardonyx användes av de gamla romarna som skyddande talismaner. Denna stenen sägs ha helande egenskaper. Den sägs rena immunförsvaret, lindra smärta och befria kroppen från föroreningar. den ökar modet och främjar kommunikation samt minskar stress i relationer mellan par eller mellan föräldrar och barn. 

Det färgglada chakrahalsbandet där alla chakran finns representerade. Chakrahalsbandet är ett smycke för själen. Ett smycke för utveckling och glädje. Det finns massor att läsa om chakra på nätet om du vill veta mer men jag går inte in närmare på det här idag ;-) Det börjar bli dags för mig att ta en kopp te och åka till O2 och hålla min MIMY (Mindfulness och Mediyoga)kurs.

Att sitta och knyta dessa halsband (jag knyter dem med tråd av lin) är rogivande, ger energi och glädje. Efter det att jag hade lagt ut första bilden på ett färdigt halsband på instagram så har jag dessutom fått några "julklappsbeställningar", vilket känns jättekul!!! Jag tänkte ju återigen bara göra några till mig själv :-)….haha…pyssel, pyssel…..made by pirates får snart bli vårt märke på vårt pyssel. 

Nä nu ska jag göra det sista vettiga för en vecka framöver….Svante är i Göteborg och har varit där på badmässa idag, Coccos har överlämnats till svärföräldrarna som är "överlyckliga" över att hon dessutom började löpa i förrgår lagom till de ska passa henne en veckan ;-), väskorna är packade och klockan 07.00 imorgon lyfter planet mot värmen och Egypten. Känns helt rätt att åka nu från rusket och mörkret och komma tillbaka till adventshelgen när det är dags för lite ljus i alla hus….om vi inte stannar...

På tal om något annat innan jag avslutar så känner jag mig som en vinnare allt oftare….inte bara när jag vinner 30:- på triss ;-)….tror det hänger ihop med en väldigt stark känsla av tacksamhet över mycket just nu. Önskar att fler kunde känna så ofta och hitta den känslan….det är riktigt härligt! 
Ikväll ska jag förmedla det till mina deltagare på MIMY (mindfulness och mediyoga) passet på O2 som jag är på väg till strax….Tacksamhet är den reflektion som de ska jobba vidare med hemma under kommande vecka. I uppgift ska de prova med att börja sina dagar med att skriva ner saker som de känner sig tacksamma över och reflektera över om och hur det påverkar resten av deras dag. Det är en riktigt bra övning som har hjälpt mig hit där jag är i detta nu, med känsla av att vara vinnare var och varannan dag. Prova du också….du förlorar ju inget på att prova men du kanske vinner mer glädje i din vardag ;-)

Önskar er en skön kväll i höstrusket!

Ett gott skratt, skruvar på fel plats!?!…ja ytterligare en lätt galen vecka i våra liv

Tiden rusar och här hemma har vi nu nedräkning till vår resa till Egypten nästa vecka som plötsligt kommer med en rasandes fart!!

Det är bara att konstatera att när man lever mer och mer i nuet som vi hela tiden blir bättre på att göra, så har vi börjat inse hur många vardagsäventyr vi hela tiden upplever :-) Med största sannolikhet för att vi väljer att se mycket som ett äventyr….det blir så mycket roligare då nästan oavsett vad det är! Jag tror dock att den största anledningen till att det känns så är att vi går in i varje dag och möter varje situation i dagen utan att längre vara för mycket i framtiden hela tiden. Vi är här nu och det som händer nu vill inte missa att uppleva bara för att huvudet hellre hade varit framme vid 2018 eller för att något vi ska göra imorgon känns nervöst eller lite stressigt.

Tidigare i veckan så gav jag mig iväg med tåget ner till Varberg för att träffa min "yogavän" Cina från Moheda utanför Växjö. Vi har försökt få till att ses under hösten men det är svårt ibland men nu så!! Vi var på Varbergs statshotell & Asia Spa. Det var toppen! Ljuvligt skönt! Vi var på plats lite tidigare på dagen för eventuell shoppping och visst lyckades vi med det trots stadens lilla shopping utbud ;-)
Spa:t var stort och det kändes aldrig som det var mycket folk någonstans. Massagebad, varmkälla under nästan bar himmel…eller ja åtminstone stora fönster som var öppna på tredje våningen….visst var det toppen. Bastu med såklart….men bäst var nog ändå upplevelserummen. I ett rum var det mörkt , det fanns flera vattensängar med varma stenar under. Där kunde man lägga sig i en säng och sätta på sig hörlura och lyssna på en meditation. Så fantastiskt avslappnande!! Det fanns även ett ljust rum men det kändes nästan lite läskigt…..Hur som helst ett mysigt och skönt litet äventyr för kropp, själ och vänskap.

Igår bar det av till Göteborg för jag skulle på återbesök till Spine Center. Först skulle jag till röntgen. Allt skulle kollas så det såg okej ut. Svante följde med eftersom jag inte kan köra så långt än. När vi ätit god sushi i väntrummet och äntligen fick komma in (det blev lite tid mellan röntgen och mitt besök..) så visade min läkare Fabian oss bilderna. Vi tittade han berättade, han frågade även lite hur det är nu o.s.v men så plötsligt säger Svante (det även jag har suttit och tänkt..) "-Jag kan kanske är dum…men jag trodde skruvarna satt där bak i nacken.." Hahaha…som du ser på bilden nedan så sitter skruvarna fram!!! Läkaren svarar fint med "du kan fråga Susanna det, hon kände nog att det gjorde rätt ont i halsen efter operationen.."

Jösses!! Ja det är klart jag gjorde!! Men inte tusan trodde jag att allt var skruvat där fram..även om jag många gånger försökt att klura ut hur tusan de kunde gå in i halsen och gå bak och göra detta????
När vi kommer ut så säger jag till Svante "- Vad dum jag känner mig!! Jag har ju känt att det gjorde ont där fram i början men inte fattat"…:Svante titta på mig med uppspärrade ögon:-"Kände du dig dum!?! Jag har ju känt på din nacke där bak och sagt att jag tror plattan sitter här!" Hahaha…oj vad vi skrattade..
Hur som helst nu vet vi och har bildbevis på vart skruvarna och "plattan" sitter. ;-)
Idag är det fredag och Svante är ledig i helgen och jag ska börja jobba 50% nästa vecka…innan semestern :-) så vi tänker passa på att ha en liten skön eftermiddag och ja..kanske kan vi kalla det en liten after work. Jag ska komma ner till Svantes jobb och få massage när han slutar, sen ska vi basta och äta något gott.
Å vem vet…kanske blir det ut med båten en tur i helgen…

Ha en skön fredag!

En annorlunda fars dag….. när "far" i detta huset får välja

I går var det dags för oss att fira alla pappor i vårt mörka november. Du kanske precis som jag inte längre har din pappa i livet och saknade blir så klart extra stor en dag som denna….Ett ljus i vår vackra minneslund och några tårar, samt glada minnen fick min pappa av mig och Svante igår innan vi gick hem till barnen och det var dags att fira far i vårt hus, Svante :-)

Självklart ringde han även sin far och grattade honom så mycket innan det blev marängsviss till lunch!!! Jajamen….så blev det när Svante fick välja ;-) å vänta lite….det räcker inte med det!! Sedan packades det ihop med tapas rester från lördagen och ner till båten gick vi när Noah och hans kompis hade åkt till Göteborg. Haha…jajamen, det var dags att äntligen kasta loss igen!! I november!!! Helt galet ljuvligt!! Men så blir det om pappan här hos oss får välja vad han helst vill göra. Det var inte precis någon trängsel med båtar ute på Vänern så här den 9 november men oj så vackert det var när det skymde. Tyvärr var det helt vindstilla så det funkade inte att segla utan vi fick gå för motor de knappa 7 distansmeter till Sikhall som vi hade planerat för. Vi åkte ut strax innan fem på eftermiddagen och bara 30 minuter senare var det riktigt mörkt. Det tog ca 2 timmar så lite glögg i detta vackra och sköna ögonblick som det faktiskt var, varje minut hela vägen!

Vi hade hoppats på att det fortfarande fanns ström på bryggan det hade väl kanske varit lite väl bra ;-) Men med raggsockar, glögg och fotogenlampor så var det mysigt och absolut okej….mer än okej när det nu trots allt är så att vi befinner oss i Sverige och det är November!!

När jag jobbar med mindfulness så använder man sig av olika "attityder" för att träna förhållningssätt till livet b.la. En av dem är acceptans. Acceptans, kanske är en av de svåraste attityderna för många av oss människor. Det är givetvis inte den minsta konst att acceptera goda förhållanden. Ordet skulle kanske aldrig ha kommit till om det bara handlade om det. Men att acceptera och våga se verkligheten som den är när du är övergiven, sårad, när du vill fly bort från det onda när nuet förtär dig - det kräver sin övning.
Under det senaste året då jag har levt med mycket smärta så har jag fått möjligheten att träna på detta ordentligt. Det är självklart svårt när något är riktigt jobbigt, det är ju något som behöver tränas kontinuerligt och man alltid kan bli bättre på men jag har blivit så mycket bättre på det och vi försöker tillämpa dessa olika attityder så mycket vi kan på olika saker…..Framför allt när det det handlar om att vi faktiskt helst skulle vilja vara någon annanstans än där vi är men vi vet att det inte är möjligt nu….ja, då får vi så klart acceptera att det är så…och det är först när man verkligen acceptera att det just nu är som det är, oavsett om jag gillar det eller ej, som det öppnar sig massvis med möjligheter att se saker på ett annat sätt och kanske skapa sig något som man tycker är så roligt, bra som möjligt med de förutsättningar som finns precis just nu.

Varför skriver jag om det här, nu?? Jo….det är klart att vi så här i ett mörk, blött och rått november helst skulle vilja vara någon annanstans, ja, helst ha börjat vårt äventyr i värmen på båten som väntar om några år…men just nu så går inte det så det är ingen idé att bara gå å längta hela tiden utan att faktiskt se vad vi kan göra här nu, med de förutsättningar vi har för att skapa en så hög livskvalitét som möjligt med mycket feelgood :-) Det är precis vad vi valde att göra igår när vi gav oss ut med segelbåten. Vi har inte ångrat det en sekund under dygnet vi var ute. Vi hade lätt kunnat stanna lite till….men nu passade inte det denna gången men vi hoppas kunna åka ut snart igen om det inte blir en massa minusgrader, is och snö ;-)

Ibland finns äventyret närmare än vi tror ;-)

Ha en skön måndagskväll!

Vi gjorde något nytt..

Har du läst eller hört talas om boken "Vägra följa John"?
Det hade inte jag heller tills för några veckor sedan då en kolega berättade för mig om den. Hon hade inte läst den själv men ville gärna, hennes syster hade läst den och tyckte den var toppen. Eftersom vi ofta pratar om det här med att ställa sig utanför ramarna, göra sådant som inte förväntas av oss m.m samt att jag själv senaste året jobbat mycket med personlig utveckling, så blev jag ju så klart nyfiken. Förra veckan när jag gick förbi bokhandeln i stan så såg jag boken i skyltfönstret och gick direkt in och köpte den!! Det är sällan jag köper böcker bara sådär…brukar fundera på det mycket innan om jag verkligen vill ha den men, nä denna gången tänkte jag att den här vill vi nog läsa båda två. När jag betalade så berättade kassörskan att författarna skulle komma till affären "på tisdag för att hålla föredrag om boken". Vad intressant tänkte jag. Det vore ju kul att gå med någon….Svante vill nog inte…eller kanske? Jag väntade med att anmäla mig i alla fall.
När jag kom hem berättade jag glatt för Svante om boken och att de skulle komma dit och att boken verkar jätteintressant. Svante läste lite på boken och såg inte särskilt imponerad ut och hans kommentar var att "det känns lite som en Paulo Cohellobok..:"SUCK!! Plötsligt blev jag också osäker…
Hur som helst så frågade jag Svante ändå i måndags igen om vi inte skulle gå på föredraget med författarna. Jag har aldrig gjort något sådant innan och det skulle ju kunna vara lite kul ändå. Jo, för tusan han var på så jag anmälde oss.

Igår var då dagen D när vi skulle ta oss ner till bokhandeln för att lyssna på författarna Anneli och Carl, till boken "Vägra följa John", som jag var jätteintresserad av och Svante skeptisk! :-)

På vägen dit gick vi och spekulerade lite i vad det skulle kunna vara för typ av publik där? Svante trodde att jag skulle vara yngst och jag trodde att det skulle vara övervägande kvinnor.
Vi fick rätt båda två :-) Vi var helt klart yngst och det var väl 3 män där av drygt 20 personer (förutom butikspersonal). Utöver oss var nog medelåldern runt 70…..!! Jag var förvånad.
Jag tror nog att Anneli och Carl var lite förvånade med för det var klart att deras föredrag och bok kanske ändå vänder sig till en något yngre publik än så. De hade någon bild med en gravsten och frågeställningen om det ska vara så att den med störst gravsten vinner?? Större delen av människorna här i Sverige idag lever ju faktiskt precis så, så det var ju sant men det var egentligen en liten kul bild men det blev lite stelt i rummet precis då. Många där har ju redan levt större delen av sina liv, kanske just så :-/

Hur som helst så var det ett bra föredrag. De kanske gick in lite väl mycket eller ska jag säga djupt på vissa delar vilket gjorde att det kunde kännas lite trögt emellanåt men allt som allt var det intressant även om vi inte kände att vi lärde oss något nytt men vi fick mycket av våra tankar bekräftade och även en och annan spark i baken att faktiskt göra de där sakerna som vi känner vi mår bra av och är rätt för oss. T.ex när det gäller kosten. De pratade en stund om det, hur vår kost påverkar vårt mående och hur vi har sjukdomar som inte finns i vissa urbefolkningar på jorden. Annelie som hade jobbat som civilingenjör inom livsmedelsindustrin berättade hur man strävar efter att göra sammansättningar av mat som gör att vi blir mer sugna och hungriga och därav köper mer att äta o.sv. B.la genom att slänga i socker i både det ena och det andra, som exemplet jag alltid brukar ta - tacokryddor som du köper i affären……så urbotat dumt!! Varför ska det vara socker i dem??
I slutet av föredraget så gav de fem tips b.la att undvika socker, vetemjöl, mjölk och gärna även kött. De frågade då om någon provat det. Jag sa ja. Jag har ju provat det strikt i 14 dagar med bara raw food och Svante raw food men med kött till. De frågade hur jag kände mig då och svaret är ju enkelt!! Jag mådde ju toppen!! Lättare i kroppen, piggare, sov bättre, magen funkade bättre m.m Men varför fortsätter vi inte med det då?? Vi kör ju en variant med lite blandning av Paleokost och Raw Food men sista tiden har det varit väldigt lite Raw Food som vi egentligen känner att vi mår väldigt bra på allihop!!

De nämnde även sådana här otroliga saker som att ingenjörer idag jobbar på att utveckla produkter som inte får hålla för länge, som glödlampor, för att vi ska konsumera mer!! Visst är det skrämmande!

Men bland det viktigaste var ändå budskapet att det är aldrig för sent att ändra väg eller riktning, det handlar bara om att du bestämmer dig! Oftast är det inte förrän efter vi tagit ett svårt beslut som vi kanske inser hur mycket energi och kraft det faktiskt har tagit ifrån oss. Som t.ex jag och mitt pluggande och det valet jag gjorde kring det förra veckan. NU känner jag att jag rehabiliterar mig….innan kände jag att jag fick "bakslag" i smärtan i slutet av varje veckan när jag försökte plugga varje dag….
Ett annat viktigt budskap var att du kan göra skillnad! Det funkar inte att tänka att det inte är någon idé att jag ändrar på mig för det gör inget i det stora hela, men det gör det visst och vi kan bara börja med oss själva men det är att börja någonstans!!

Boken går igenom både historia, samhällets myter och oskrivna regler, att främja det friska, att utvecklas som människa, grunden till att må bra, den nya tidsåldern och slutligen "dags att leva livet som mig själv".  Flera viktiga och intressanta delar och är man inte intresserad av allt behöver man inte heller läsa allt ;-)

Vad Svante tyckte efteråt??
Nu vill han läsa boken :-)
Han ändrade uppfattningen även om som han sa, han inte lärde sig något nytt, men han blev klart nyfiken på boken!

Att göra detta tillsammans var för oss helt nytt men väldigt kul!
Att sedan går ner på båten och sätta oss, prata om det vi lyssnat på och upplevt tillsammans och vilka olika delar vi tyckte var intressanta eller tog till oss mest, var mycket intressant. Det var en skön känsla.

Tänk vad duktiga vi är på att leva våra liv med att göra väldigt mycket samma saker. Vi tycker nog ändå att vi inte gör det så mycket men det kändes väldigt utvecklande både enskilt och som par att göra det här, att göra något som vi inte brukar.

Vi sov sedan gott på båten i natt efter den sköna kvällen……

Tänk att det kunde vara så enkelt!

Svante har jobbat för fullt hela veckan som varit, inklusive helgen mellan 9-18 och här hemma har det varit huset fullt. Det är såklart ljuvligt kul tycker vi när vi när Elias kommer hem från Norge, Noah är här, Oliver är hemma och min lillebror kommer på besök från Växjö med sin stora, lite klumpiga ;-) , men supergoa hund Hozz som är en tvåårig riesenschnauzer.

Eftersom jag fortfarande är rätt begränsad med vad jag kan göra och kroppen tydligt säger stopp när det blir lite för mycket så få ju Svante tyvärr göra rätt mycket här hemma sedan jag opererades….Visserligen kan jag hjälpa till lite mer nu när jag avbrutit studierna och istället kan lägga orken och energin på hemmet och att bara må bra…..men det blir ändå mycket för Svante….

Med två hundar och 5 personer (6 när Svante kom hem) så blir det både endel disk ( vi har ingen diskmaskin…vill inte ha det.) och lite smutsigt…..

På lördagsmorgonen insåg jag att det för mycket disk från den trevliga fredagskvällen för att jag skulle kunna ta det ( hade dessutom mer ont än vanligt..) och dammsugas behövdes definitivt om vi inte skulle dra runt det som hundarna dragit in i hela huset samt att Svantes näsa kände av lite allergi mot Hozz.

Dax att göra grabbar "glada" och deligera lite. Som sjuksköterska så är jag rätt bra på det ;-) Inställde mig dock på lite tråkiga miner och eventuellt diskussioner. Jag delade upp det i att en skulle få diska, en dammsuga och en hänga tvätten.

Elias som vaknade till liv först fick välja och han valde disken :-) Då bestämde jag mig snabbt att det var lämpligast att Oliver som är äldre än Noah fick hänga tvätten och Noah dammsuga. När de kom upp informerade jag dem om deras "sysslor" och det var inga protester utan det gick som en dans!!!
Söndagsmorgonen upprepades detta…..det var ännu mer hår från Hozz och Svante hade känt av det mycket på kvällen så dammsugas behövdes medans han var på jobbet och disk fanns det… Oliver tog disken medans Noah och Elias delade upp dammsugningen. Återigen, inga protester!!

Jag kunde passa på att hänga upp alla våra små lyktor som jag och grabbarna gjorde till Alla Helgona helgen förra året av barnmatsburkar och ståltråd. Lyktor som sedan tändes på kvällen för alla älskade människor som funnits i våra liv som inte längre finns med oss och lämnat oss i stor saknad……

Tänk att det kunde vara så här enkelt att få hjälp med så mycket!! Visst disken hjälper Oliver till med titt som tätt eftersom han bor hemma hela tiden men sällan när det har varit folk eller så….och dammsugningen!! Så ofta som jag känt att det behöver dammsugas här hemma men eftersom jag inte får dammsuga på nästan ett år efter operationen så det har legat på Svante och jag har inte velat tjata om det när han gör så mycket annat och jobbar mycket…dessutom ska jag väl ärligt erkänna att jag ser ju det dessutom mer och kanske blir lite petigare eftersom jag går hemma så mycket ;-)

Visst dyker tanken upp igen att vad skönt det kommer vara när vi bor på båten sedan och slipper tänka på allt det här eller ja, det är betydligt mindre ytor o.s.v :-) …..samtidigt så är det ju här vi är i livet nu och jag måste nog säga att jag är otroligt stolt över vår familj och känner mig tacksam och lyckligt lottad. Det är svårt att klaga när det ända vi behöver göra är att faktiskt tydligt be grabbarna om hjälp och då gör dem det! Tänk vad lätt det är att falla i "gnällfällan" att barnen inte gör något hemma, sitter bara vid sina datorer, hjälper inte till o.sv. När det enda vi som vuxna behöver göra är att be om deras hjälp!! De vet inte vad vi behöver hjälp med för att det ska bli mindre stressigt för oss vuxna och vi ska kunna må bättre, det måste vi säga till dem. Det är klart att det kan vara gnälligt i början men om de lär sig att göra det ibland och de ser att vi föräldrar blir gladare och mår bättre så kommer det inte vara några konstigheter. Många av oss vuxna har också en tendens att tycka att det går fortare om vi gör det själva??? Men varför måste det gå fort?? Varför måste allt gå så fort? Mår vi bättre av det?
Att våra barn får hjälpa till hjälper ju faktiskt dem till en bättre start i vuxenlivet. Dessutom kan man lätt motivera med att för att få veckopeng/månadspeng eller liknande så får man hjälpa till lite för ingen bara får pengar. Tror vi behöver lära våra barn det. Innan helgen så skulle Noah, 14 år, få en peng för han skulle köpa lördagsgodis och äta på stan med kompisar. Då bad jag honom först att sopa undan alla löv som låg på trottoaren utanför från vår kastanj. Svante har inte hunnit det och det började bli packat med löv och nästan lite halt. Han protesterade inte utan gick ut, satte på musik i hörlurarna och körde på :-)

Vi har mycket att vara tacksamma för med vår fina familj och återigen…..tänk att det kunde vara så enkelt att få hjälp med så mycket!!

Att det självklara ska vara så svårt……att det är så lätt att säga ja till andra men så svårt att säga ja till sig själv

Känns lite Nalle Puh med den titeln på detta inlägget :-) Haha…finns nog lite risk att detta inlägget är lite Nalle Puh ;-)

Nu är det länge sedan jag skrev och anledningen är väldigt enkel egentligen….det har funnits mycket kul att skriva om, som vårt besök hos Svantes son, Elias i Oslo för snart två veckor sedan….med höjdpunkten på Kon-Tikimuseet…en skön kväll på båten som höll på att sluta med att jag i min tankspriddhet höll på att elda upp båten…och mycket mer.

 På Kon-Tikimuseet i Oslo. Kon-Tikiflotten är bakom oss :-)

Men….som alltid när det hela tiden händer mycket och anledning till att jag inte skrivit har varit att jag inte har fixat det på grund av värk, så blir det till slut dessutom svårt att veta vart man ska börja. Hur som helst börjar jag NU!

Visst har jag tidigare signalerat om hur bra det har känts efter operationen och det gjorde det…toppen verkligen!! Ända tills jag, 2 veckor efter operationen hade bestämt mig för att kasta mig in i pluggandet igen. Termin 3 på specialistsjuksköterskeutbildningen i psykiatri. Termin 3 och 4 handlar kort sagt mycket om att skriva D-uppsats och göra en studie, förstå olika studier och hur man skriver vetenskapliga studier. Statistik och en massa annat. Jag har verkligen velat göra detta….kanske låter konstigt men faktiskt så har jag det. Efter 3 veckors försök att plugga har jag kunnat se ett mönster….jag har pluggat på så mycket jag kunnat måndag, tisdag och sedan har onsdagen varit i skolan….resten av veckan har jag sedan upplevt "bakslag" som jag har kallat det……Vid en stunds reflektion i bastun med Svante i söndags så insåg jag själv att det är inte bakslag jag haft….jag klarar inte detta just nu, min kropp mår inte så bra som den kan. Jag nämnde det för Svante att om även denna veckan skulle bli likadan så skulle jag hoppa av (göra uppehåll)…."Skulle du klara av att göra det?"frågade Svante då. Mitt svar dröjde…skulle jag verkligen klara det? I mitt huvud började jag tänka vilka som skulle kunna bli besvikna….På måndagen när jag satte mig, kände att jag hade en bra dag, så kände jag ganska snabbt att jag behövde vila. Kroppen sa till….så frustrerande!! Jag hann ju inte fatta vad jag hade läst förrän kroppen behövde en paus!!
För dig som inte känner mig så kan jag säga att jag är rätt envis när jag har bestämt mig för att göra något….kan sätta mycket annat åt sidan bara för att det inte ska bli ett "nederlag".
Men när jag satt där och kände så, ja då kunde jag bara konstatera att det hela egentligen var solklart….Det går inte!! Då började huvudet jobba på högvarv och vänner kontaktades för att "bolla" med eftersom Svante var på jobbet….Tänker jag rätt nu??

Minneslunden på Blåsut, fantastiskt ställe för reflektion och insikt av vad som är viktigt i livet. Tack pappa!

Jag har ju hela tiden hävdat att efter operationen så skulle jag ha en nystart!! Är det inte då mer än rimligt att stanna upp och reflektera över hur saker och ting fungerar i denna nya situation?? Dessutom är det väl inte mer än rätt att bryta gamla mönster…passar väl som bäst vid en nystart ;-) Ju mer jag tänkte och pratade med andra så kunde jag inte motivera varför jag just nu skulle försämra min så viktiga rehabperiod för något som jag inte måste ha och som jag om några år inte kommer ha särskilt mycket användning av när vi lämnar landet??? Kunde inte på något sätt längre se varför jag skulle vrida mig ut och in för detta. Kroppen talade tydligt till mig. Jag har ju med hjälp av MIMY ( Mindfulness och MediYoga) tränat mig i att ha tillit till att min kropp säger till vad den behöver om jag bara lyssnar….
Kommer kroppen sedan i bättre form och saker faller på plats så finns ju utbildningen kvar och de 2 terminer jag har läst hittills har ju inte varit bortkastade precis.
När jag väl hade bestämt mig så kände jag mig så lättad!! Jag orkar hjälpa till med små saker hemma i vardagen, vilket jag inte heller fixade innan…vilket kändes väldigt fel mot Svante som jobbar heltid att han ska göra allt här hemma. Det känns skönt att kunna göra lite jag med.

Som pricken över i:et så kan jag även idag, tre dagar efter mitt beslut, meddela att jag har ägnat mina dagar mycket åt att gå promenader för att få rörlighet i bröstryggen samt Yogat förutom lättare hushållssysslor och trots detta nu kunnat klar mig på endast en värktablett idag!!! Jag behöver fortfarande 2 till natten men det är ändå bara tre stycken jämfört med minst 13/dag för lite drygt en månad sedan!! En av mina förhoppningar med operationen :-) Känns fantastiskt!!

Med facit i hand kan man ju undra varför är det så förbaskat svårt att säga JA till sig själv??? Nästa alla gånger så ligger ju motståndet hos oss själva…där vi tror oss veta vad andra ska tycka och hur de ska reagera…..men sällan är det som vi tror! Dessutom kan jag ju dessutom egentligen undra vad det skulle ha för betydelse egentligen om någon skulle tycka och tänka som vi tror?? Det hjälper ju inte mig ändå att göra något som jag mår dåligt av eller inte så bra som jag skulle kunna….

Jag avslutar detta, dagens inlägg som bara handlat om mig ( men som såklart påverkar familjen massor) med att konstatera att jag är så nöjd och stolt över mig själv….jag valde mig och min familj!  <3
Jag inser dessutom, jag menar förstår i varenda liten cell, att det inte är ett nederlag utan att mitt val är en styrka :-)

Ha en fantastiskt skön kväll i kylan!
….hur det gick med båten som jag höll på att elda upp?? Jo, det gick fint….jag var bara lite slarvig med att sätta en fotogenlampa lite väl högt upp för att jag lättare skulle kunna tända den och i min tankspriddhet så glömde jag ta ner den när jag hade tänt den….det luktade bränt och blev lite svart i taket….suck….men ja….jag får säga som Svante sa;" det gick ju bra! Inget blev förstört".
Nu ser jag fram mot att kunna vara ännu mer närvarande så inte det händer igen när jag nu inte behöver känna att huvudet försöker luska ut hur jag ska reda ut skolan just nu ;-)


Jag andas, jag ler, jag är otroligt lycklig…

Vår Black Pearl i höstsolen idag….